onsdag 27 februari 2013
Lite spö?
Folk som färdas med lokalbuss och har med sig frukost ombord som äts på plats ska ha stryk. Iallafall när det är stinkig äggmacka. Skitgubbe.
söndag 24 februari 2013
Fredagens shopping
En ny parfym som luktar så gott att jag vill dricka den men priset gör att jag avstår.
Kutade iväg till Åhléns på lunchen och hostade upp en skaplig slant, när jag kom tillbaka så sa en av mina yngre kollegor att
- Jag köper aldrig parfym i Sverige, det är för dyrt! Billigast är det på Kenya Airlines!
Då kände jag mig nödd och tvungen att upplysa om att det skulle bli en sjukt dyr parfym om jag är tvungen att flyga till Kenya för att handla.
- Men de flyger inte BARA till Kenya utan andra sträckor med!
- Flyger de på Stockholm - Malmö?
- Nä.
- Då så, Åhléns it is!
Kutade iväg till Åhléns på lunchen och hostade upp en skaplig slant, när jag kom tillbaka så sa en av mina yngre kollegor att
- Jag köper aldrig parfym i Sverige, det är för dyrt! Billigast är det på Kenya Airlines!
Då kände jag mig nödd och tvungen att upplysa om att det skulle bli en sjukt dyr parfym om jag är tvungen att flyga till Kenya för att handla.
- Men de flyger inte BARA till Kenya utan andra sträckor med!
- Flyger de på Stockholm - Malmö?
- Nä.
- Då så, Åhléns it is!
måndag 18 februari 2013
söndag 17 februari 2013
Det godaste jag vet
Jag älskar hallon. Världsamycket. Veckan som gått hade jag tur som en tokig för det var extrapris på färska hallon på Hemköp.
Det kostade 15 spänn för en ask. Det stod. 'Max 2 per kund'.
Det tolkade jag som 'Max 2 om dagen' för det är vad jag köpt. Och ätit. Sjukt gott!
Det kostade 15 spänn för en ask. Det stod. 'Max 2 per kund'.
Det tolkade jag som 'Max 2 om dagen' för det är vad jag köpt. Och ätit. Sjukt gott!
torsdag 14 februari 2013
Valentindagen
Idag får en del blommor.
Andra får choklad.
Jag fick antibiotika mot urinvägsonfektion.
Andra får choklad.
Jag fick antibiotika mot urinvägsonfektion.
tisdag 12 februari 2013
När man inte riktigt vet
Idag är det ju som bekant fettisdagen och semlor har ätits på längden och tvären. Så även på mitt jobb.
Som bekant är ju kontoret ett FN i miniatyr och då blir det ibland lite extra lajbans.
En av mina kollegor kommer ifrån Libanon och när jag kom ut i köket för en eftermiddagsfika så satt hon där och åt en semla. Med kniv och gaffel!!
Jag skrattade så jag nästan ramlade omkull och tog många många bilder. (Ja klart jag FRÅGADE innan jag la ut den).
Daniel satt där han med och undrade lite i allmänhet hur man ska äta en semla så jag sa att 'antingen håller man den i handen och tuggar eller så tar man en stor sked', han är ifrån Eritrea där semlor inte är sådär jättevanligt att äta direkt. (I november frågade jag honom lite om Eritrea och då sa jag 'Visst är du från landet och hade en tam leopard som husdjur när du var liten?!'. Det skrattade han gott åt.)
När jag slutade för dagen svängde jag in i köket och då åt Daniel sin semla så jag kollade HUR han åt den. Med stor sked. Och så ropade han 'Du sa att man fick!!'
Klart man får. Man får faktiskt äta den som man vill men det tänker jag inte tala om förrän imorgon :)
Som bekant är ju kontoret ett FN i miniatyr och då blir det ibland lite extra lajbans.
En av mina kollegor kommer ifrån Libanon och när jag kom ut i köket för en eftermiddagsfika så satt hon där och åt en semla. Med kniv och gaffel!!
Jag skrattade så jag nästan ramlade omkull och tog många många bilder. (Ja klart jag FRÅGADE innan jag la ut den).
Daniel satt där han med och undrade lite i allmänhet hur man ska äta en semla så jag sa att 'antingen håller man den i handen och tuggar eller så tar man en stor sked', han är ifrån Eritrea där semlor inte är sådär jättevanligt att äta direkt. (I november frågade jag honom lite om Eritrea och då sa jag 'Visst är du från landet och hade en tam leopard som husdjur när du var liten?!'. Det skrattade han gott åt.)
När jag slutade för dagen svängde jag in i köket och då åt Daniel sin semla så jag kollade HUR han åt den. Med stor sked. Och så ropade han 'Du sa att man fick!!'
Klart man får. Man får faktiskt äta den som man vill men det tänker jag inte tala om förrän imorgon :)
Bla bla bla jevfla bla!
Sitter i en fullpackad, knäpptyst buss. Ja den SKULLE vara knäpptyst om det inte vore för helidioten bredvid mig (total skata 40+) som lider av verbal diarré. Dessutom så både inleder och avslutar hon varje mening med ett tillgjort 'hähähä'.
Jag har sagt att jag inte tillhör kategorien "morgonmänniskor" va?
Jag har sagt att jag inte tillhör kategorien "morgonmänniskor" va?
måndag 11 februari 2013
Hoppla
Nu sitter jag på bussen hem. Om det var nåt att göra idag? Jovars...vi var femton som jobbade och vi tog emot 1084 besökare. Tjoflöjt liksom.
Men det var kul att jobba, faktiskt!
Men det var kul att jobba, faktiskt!
Det börjar ju bra....
Chefen gav mig lite sovmorgon såhär på första dagen. Jag gör mig klar och rusar till stationen för att ta bussen som går mot Mörby.
Hurra.
Hurra.
söndag 10 februari 2013
Dags igen!
Hela veckan som gått har jag tvättat, städat och lagat mat. Varför då?, kan man undra.
Jo imorgon börjar jag på ett nytt vik på samma kontor som förra gången. Elva veckor ska jag vara där och det ska bli kul! Skräcken kommer som förra gången att vara med päronen på dagarna och så får jag hem henne lagom tills jag slutar på eftermiddagen. Perfekt!
Det finns fördelar med att det är samma kontor, jag har koll på rutinerna OCH vad folk heter. Att minnas namn är annars min allra sämsta gren, jag brukar kalla folk för vad de ser ut att heta tydligen. Det brukar ta ett tag innan jag får in lite flyt. Extra knöligt blir det ju när folk inte heter Anders eller Linda eller så och lite över hälften av de som jobbar på kontoret kommer från andra länder och heter då annorlunda saker som jag har ett helvete med att minnas. Men till slut så.
Nu ska jag ställa mig i duschen eftersom jag vägrar duscha kvart över draghålet när det är svinkallt ute, imorgon ska det attack-snöa också. Lyllos mig då.
Jo imorgon börjar jag på ett nytt vik på samma kontor som förra gången. Elva veckor ska jag vara där och det ska bli kul! Skräcken kommer som förra gången att vara med päronen på dagarna och så får jag hem henne lagom tills jag slutar på eftermiddagen. Perfekt!
Det finns fördelar med att det är samma kontor, jag har koll på rutinerna OCH vad folk heter. Att minnas namn är annars min allra sämsta gren, jag brukar kalla folk för vad de ser ut att heta tydligen. Det brukar ta ett tag innan jag får in lite flyt. Extra knöligt blir det ju när folk inte heter Anders eller Linda eller så och lite över hälften av de som jobbar på kontoret kommer från andra länder och heter då annorlunda saker som jag har ett helvete med att minnas. Men till slut så.
Nu ska jag ställa mig i duschen eftersom jag vägrar duscha kvart över draghålet när det är svinkallt ute, imorgon ska det attack-snöa också. Lyllos mig då.
lördag 9 februari 2013
Lille Simon
Som sagt så var han sig själv redan morgonen efter det stora äventyret. Men nu har jag märkt något. Han vill gosa precis hela tiden. Häromdagen när jag skulle diska så stod han på golvet bredvid mig, sträckte sig upp och ville att jag skulle klappa honom. Imorse vaknade jag av att han låg på rygg och tittade på mig precis bredvid mitt huvud, samma katt som sen han flyttade in alltid sovit vid fotänden. Mest för att tant Sonja tvingade honom.
På bilden här sitter Simon bredvid mig i soffan (ja, jag har rosarandig tröja!) och väntar på att jag ska lägga mig ned så han kan ta plats på min mage. Lille Simon.
På bilden här sitter Simon bredvid mig i soffan (ja, jag har rosarandig tröja!) och väntar på att jag ska lägga mig ned så han kan ta plats på min mage. Lille Simon.
lördag 2 februari 2013
En helvetestorsdag! (aslångt inlägg!)
Nu ska du får höra om en dag i mitt liv, nämnligen torsdagen som nyligen passerats.
Den började som vanligt med ett varv runt kvarteret med Skräcken och sen frukost för henne. Jag hoppade i duschen och klädde på mig. Päronen kom och hämtade Skräcken eftersom jag skulle iväg på besök hos min vän som sitter bakom lås och bom. (Ifall du undrar om jag är en sån som skriver kranka kärleksbrev till interner så kan jag lugna dig med ett nej. Min vän har absolut begått en kriminell handling, samt erkänt densamma(vilket inte är helt vanligt förekommande), men han har inte inte 'kriminell' som livsstil.
I allafall då. Resan dit var lång och tjatig men gick bra, när jag klev av sista tågresan så var jag vrålhungrig och köpte en macka och dricka i kiosken. Jag tillhör ju de där som glömmer äta och på Hall finns det inget att köpa. När man går från bussen så går man förbi två gigantiska vackra ekar, jag fotade den ena. Det är staket runt dem och en skylt med info om träden men det är halvvägs ute i en åker så jag tar och läser skylten en dag när det inte är skridskobana ute.
Besöken är från 13.30 till 15.45, vi har så obegripligt mycket att säga varandra att vi babblar oavbrutet. Sen åkte jag hem. Gick så bra så. Papputen mötte mig vid stationen hemma och hade med Skräcken, vi fick skjuts hem. Han skulle tillbaka till stationen och vänta på mammuten som varit hos sin kusin och jag skulle hem och äta, vrålhungrig efter en enda pyttemacka på hela dagen och nu var klockan halv 6.
När vi väntar på hissen så ser jag den här post-it lappen på hissdörren.
Jaha tänkte jag , åkte upp till mig, öppnade dörren och möttes enbart av Douglas. Fick fullständig panik! Varför? Jo för Simon är ALLTID den som möter vid dörren, om inte Douglas står där så ligger han och sover i nån garderob eller så men inte Simon, han kommer ALLTID. Så ut i porten igen och ned med hissen slet åt mig lappen och ringde.Har ingen aning om hur jag presenterade mig men det var en granne på tredje våningen som kommer från vårt östra grannland. Hon är lite 'glad för spånken' kan vi kalla det och det kombinerat med kraftig brytning gjorde det hela lite svårtförstått. Men katten hade hittats i porten klockan sex på morgonen och hon tog honom till sig. Det var en ganska lång berättelse hon påbörjade som jag inte hade tid med (jag var hysterisk - på riktigt) så jag högg av med ett
-Är han hos dig nu?
-Nej, sa grannen jag körde honom till Sollentuna polisstation vid 2.
-Ok, då ringer jag dit nu.
-Men de har lämnat honom på ett katthem.
-VAA????????????!!!!!!!!!!!!!
-Jag kan komma upp till dig och berätta hur allt gick till.
-Det behövs inte, du kan berätta på telefon, jag måste åka och hämta honom nu.
Så frågade jag hur katten såg ut för att försäkra mig om att det var Simon. Hon sa att han såg lite 'asiatisk' ut och det gör han. Sen sa hon (I shit you not!)
-Han lät såhär: mjaaauuuu
Jag vet faktiskt inte vad jag svarade på det. Jag vet bara att jag var desperat efter min bebis och fick lyssna på en inte helt nykter granne som jamade i mitt öra!!
Ok. Nu behövde jag få tag i Sollentuna polisstation. Det går ju inte att ringa direkt (upptäckte jag) utan man får ringa 114 14 och be att få bli kopplad. Och det kan ju göra. När de svarar "114 14" så kan man be om att bli kopplad till just den station man vill prata med. Eller så gör man som jag......när en kvinna svarade just "114 14" så fick jag ur mig ungefär den här harangen utan att ta ett enda andetag:
JagheterKennelflickanochharpanikförminkattharrymtochengranneharhittathonomochlämnathonomtillpoliseniSollentunamendeharlämnathonomvidaretillettkatthemochjagmåstepratameddemNU!!!!
-Ehhh.....jaha....jag kopplar dig till Sollentuna polisstation.
Efter vad som kändes som 87 signaler svarade en man och han fick nästan samma harang i örat:
JagheterKennelflickanochharpanikförminkattharrymtochengranneharhittathonomochlämnathonomtilleriSollentunamennuharnilämnathonomvidaretillettkatthem, VILKET DÅ?!?!
-Ehhh.....ja.....Solgläntans katthem.
VARLIGGERDET???
-Ehhh......Vallentuna.
VADHARDEFÖRTELEFONNUMMER??
-Ehhh....vänta lite.
Kändes som jag väntade i 14 dagar men troligtvis inte mer än 2 minuter, fick numret och ringde dit. Gissa vad hon fick i örat?
JagheterKennelflickanochharpanikförminkattharrymtochengranneharhittathonomochlämnathonomtillpoliseniSollentunamendeharlämnathonomvidaretillettkatthem.HARDUHONOM?????
-Ehhh.....min chef är ute och åker bil, hon har bland annat hämtat en katt hos Sollentuna polisen. Hon har varit borta i flera timmar och borde vara här när som helst.
KANJAGFÅHENNESMOBILNUMMER???
Det fick jag. Men innan jag ringde henne så ringde jag papputen och vrålade att de måste komma och hämta mig NU för "Simon har rymt och sitter på ett katthem i Vallentuna!!"
Ringde chefen för katthemmet som svarade och även hon fick ju harangen i örat. Hon var på väg till katthemmet och skulle vara där om en halvtimme. Bra jag med. Ses snart liksom.
Nu har jag ett erkännande kära läsare.......en fråga som jag ställde till tre av de totalt fem personer jag pratade med. Jag vet inte hur jag tänkte, jag var desperat och hade panik. Då ställer man nog underliga frågor. Fatta också att paniken måste ha hörts tydligt eftersom alla tre svarade på min fråga, även polismannen som annars borde ha skickat några kollegor att hämta upp mig för vidare färd till ett dårhus. Så vad var det jag frågade? Är du beredd? Håll i hatten för här kommer den:
- Ser han ut att heta Simon???
Jajamän, det tyckte jag tydligen var en bra fråga. Nu ska jag berätta vad de tre svarade:
Grannen: -Jo, det tycker jag nog. (men å andra sidan hade hon jamat i mitt öra och var därför inte tillförlitlig)
Polisen: -Ehhhh............jag vet inte.....jag såg honom aldrig.
Chefen för katthemmet: -Jag tittade inte så noga i transportburen men det kan han nog göra.
Jag vet, jag är inte klok men vafan!
Hopp in i bilen och berättade för päronen i ett hysterisk tempo (typ hockeykommentator) och vi åkte iväg.
Slingriga isvägar rätt ut i spenaten med mig hoppandes i baksätet som en dåre. Till slut kom vi fram till en stor gårdsplan som var heltäckt i glans-is. Tjofaderittan liksom.
Slet åt mig min transportbur och stormade in. Möttes av en ung tjej, jag hade inga som helst 'manners' att prata om för jag glömde säga hej och öppnade med
-Jag ska hämta Simon!
Men chefen hade inte kommit än. Vi väntade väl i fem minuter så kom hon inkörandes på gården, så fort hon stigit ur sin bil så öppnade jag dörren och vrålade:
-Har du Simon med dig?
-Ja, jag tror det sa hon.
Och det hade hon. Min fina fina Simon satt livrädd i en bur. Vi fick 'hälla' över honom i min bur eftersom han hatar burar och försöker rymma. Stackaren hade både kissat och bajsat ned sig. Han hade jamat hela bilresan med henne. Vi tackade för hjälpen, jag skrev under några papper, lämnade ett bidrag i bössan för hemlösa katter och åkte hem. Simon jamade bara två gånger på vägen, jag märkte att han lugnade sig när han var med oss.
När vi kom hem så kom välkommst-kommiten ut i hallen, både Skräcken och Douglas ville hälsa på honom men Simon gick undan. Jag torkade av honom det värsta med en blöt handduk och sen la han sig under sängen och tvättade sig ren. Det tog en stund.
Han ville inte gosa eller bli klappad, inte ville han ha mat heller. Han drack lite vatten och gick sen och la sig. Han var så ledsen. När jag gick och la mig så la han sig vid fotändan. Då tog jag en bild.
Så ser man ut när man heter Simon
Han låg där hela natten, jag vet för jag vaknade ofta och tittade på honom. På morgonen så väckte han mig med pussar. Jag var förlåten för mitt slarv vid ytterdörren och för att jag inte märkt att han var borta.
Nu är allt som vanligt igen med ett undantag, han vägrar gå igenom hallen. Det är ju där ytterdörren finns.
Nu i morse pussades vi i soffan. Varför jag ser ut som en guldhamster förtäljer inte historien.
Den började som vanligt med ett varv runt kvarteret med Skräcken och sen frukost för henne. Jag hoppade i duschen och klädde på mig. Päronen kom och hämtade Skräcken eftersom jag skulle iväg på besök hos min vän som sitter bakom lås och bom. (Ifall du undrar om jag är en sån som skriver kranka kärleksbrev till interner så kan jag lugna dig med ett nej. Min vän har absolut begått en kriminell handling, samt erkänt densamma(vilket inte är helt vanligt förekommande), men han har inte inte 'kriminell' som livsstil.
I allafall då. Resan dit var lång och tjatig men gick bra, när jag klev av sista tågresan så var jag vrålhungrig och köpte en macka och dricka i kiosken. Jag tillhör ju de där som glömmer äta och på Hall finns det inget att köpa. När man går från bussen så går man förbi två gigantiska vackra ekar, jag fotade den ena. Det är staket runt dem och en skylt med info om träden men det är halvvägs ute i en åker så jag tar och läser skylten en dag när det inte är skridskobana ute.
Besöken är från 13.30 till 15.45, vi har så obegripligt mycket att säga varandra att vi babblar oavbrutet. Sen åkte jag hem. Gick så bra så. Papputen mötte mig vid stationen hemma och hade med Skräcken, vi fick skjuts hem. Han skulle tillbaka till stationen och vänta på mammuten som varit hos sin kusin och jag skulle hem och äta, vrålhungrig efter en enda pyttemacka på hela dagen och nu var klockan halv 6.
När vi väntar på hissen så ser jag den här post-it lappen på hissdörren.
Jaha tänkte jag , åkte upp till mig, öppnade dörren och möttes enbart av Douglas. Fick fullständig panik! Varför? Jo för Simon är ALLTID den som möter vid dörren, om inte Douglas står där så ligger han och sover i nån garderob eller så men inte Simon, han kommer ALLTID. Så ut i porten igen och ned med hissen slet åt mig lappen och ringde.Har ingen aning om hur jag presenterade mig men det var en granne på tredje våningen som kommer från vårt östra grannland. Hon är lite 'glad för spånken' kan vi kalla det och det kombinerat med kraftig brytning gjorde det hela lite svårtförstått. Men katten hade hittats i porten klockan sex på morgonen och hon tog honom till sig. Det var en ganska lång berättelse hon påbörjade som jag inte hade tid med (jag var hysterisk - på riktigt) så jag högg av med ett
-Är han hos dig nu?
-Nej, sa grannen jag körde honom till Sollentuna polisstation vid 2.
-Ok, då ringer jag dit nu.
-Men de har lämnat honom på ett katthem.
-VAA????????????!!!!!!!!!!!!!
-Jag kan komma upp till dig och berätta hur allt gick till.
-Det behövs inte, du kan berätta på telefon, jag måste åka och hämta honom nu.
Så frågade jag hur katten såg ut för att försäkra mig om att det var Simon. Hon sa att han såg lite 'asiatisk' ut och det gör han. Sen sa hon (I shit you not!)
-Han lät såhär: mjaaauuuu
Jag vet faktiskt inte vad jag svarade på det. Jag vet bara att jag var desperat efter min bebis och fick lyssna på en inte helt nykter granne som jamade i mitt öra!!
Ok. Nu behövde jag få tag i Sollentuna polisstation. Det går ju inte att ringa direkt (upptäckte jag) utan man får ringa 114 14 och be att få bli kopplad. Och det kan ju göra. När de svarar "114 14" så kan man be om att bli kopplad till just den station man vill prata med. Eller så gör man som jag......när en kvinna svarade just "114 14" så fick jag ur mig ungefär den här harangen utan att ta ett enda andetag:
JagheterKennelflickanochharpanikförminkattharrymtochengranneharhittathonomochlämnathonomtillpoliseniSollentunamendeharlämnathonomvidaretillettkatthemochjagmåstepratameddemNU!!!!
-Ehhh.....jaha....jag kopplar dig till Sollentuna polisstation.
Efter vad som kändes som 87 signaler svarade en man och han fick nästan samma harang i örat:
JagheterKennelflickanochharpanikförminkattharrymtochengranneharhittathonomochlämnathonomtilleriSollentunamennuharnilämnathonomvidaretillettkatthem, VILKET DÅ?!?!
-Ehhh.....ja.....Solgläntans katthem.
VARLIGGERDET???
-Ehhh......Vallentuna.
VADHARDEFÖRTELEFONNUMMER??
-Ehhh....vänta lite.
Kändes som jag väntade i 14 dagar men troligtvis inte mer än 2 minuter, fick numret och ringde dit. Gissa vad hon fick i örat?
JagheterKennelflickanochharpanikförminkattharrymtochengranneharhittathonomochlämnathonomtillpoliseniSollentunamendeharlämnathonomvidaretillettkatthem.HARDUHONOM?????
-Ehhh.....min chef är ute och åker bil, hon har bland annat hämtat en katt hos Sollentuna polisen. Hon har varit borta i flera timmar och borde vara här när som helst.
KANJAGFÅHENNESMOBILNUMMER???
Det fick jag. Men innan jag ringde henne så ringde jag papputen och vrålade att de måste komma och hämta mig NU för "Simon har rymt och sitter på ett katthem i Vallentuna!!"
Ringde chefen för katthemmet som svarade och även hon fick ju harangen i örat. Hon var på väg till katthemmet och skulle vara där om en halvtimme. Bra jag med. Ses snart liksom.
Nu har jag ett erkännande kära läsare.......en fråga som jag ställde till tre av de totalt fem personer jag pratade med. Jag vet inte hur jag tänkte, jag var desperat och hade panik. Då ställer man nog underliga frågor. Fatta också att paniken måste ha hörts tydligt eftersom alla tre svarade på min fråga, även polismannen som annars borde ha skickat några kollegor att hämta upp mig för vidare färd till ett dårhus. Så vad var det jag frågade? Är du beredd? Håll i hatten för här kommer den:
- Ser han ut att heta Simon???
Jajamän, det tyckte jag tydligen var en bra fråga. Nu ska jag berätta vad de tre svarade:
Grannen: -Jo, det tycker jag nog. (men å andra sidan hade hon jamat i mitt öra och var därför inte tillförlitlig)
Polisen: -Ehhhh............jag vet inte.....jag såg honom aldrig.
Chefen för katthemmet: -Jag tittade inte så noga i transportburen men det kan han nog göra.
Jag vet, jag är inte klok men vafan!
Hopp in i bilen och berättade för päronen i ett hysterisk tempo (typ hockeykommentator) och vi åkte iväg.
Slingriga isvägar rätt ut i spenaten med mig hoppandes i baksätet som en dåre. Till slut kom vi fram till en stor gårdsplan som var heltäckt i glans-is. Tjofaderittan liksom.
Slet åt mig min transportbur och stormade in. Möttes av en ung tjej, jag hade inga som helst 'manners' att prata om för jag glömde säga hej och öppnade med
-Jag ska hämta Simon!
Men chefen hade inte kommit än. Vi väntade väl i fem minuter så kom hon inkörandes på gården, så fort hon stigit ur sin bil så öppnade jag dörren och vrålade:
-Har du Simon med dig?
-Ja, jag tror det sa hon.
Och det hade hon. Min fina fina Simon satt livrädd i en bur. Vi fick 'hälla' över honom i min bur eftersom han hatar burar och försöker rymma. Stackaren hade både kissat och bajsat ned sig. Han hade jamat hela bilresan med henne. Vi tackade för hjälpen, jag skrev under några papper, lämnade ett bidrag i bössan för hemlösa katter och åkte hem. Simon jamade bara två gånger på vägen, jag märkte att han lugnade sig när han var med oss.
När vi kom hem så kom välkommst-kommiten ut i hallen, både Skräcken och Douglas ville hälsa på honom men Simon gick undan. Jag torkade av honom det värsta med en blöt handduk och sen la han sig under sängen och tvättade sig ren. Det tog en stund.
Han ville inte gosa eller bli klappad, inte ville han ha mat heller. Han drack lite vatten och gick sen och la sig. Han var så ledsen. När jag gick och la mig så la han sig vid fotändan. Då tog jag en bild.
Han låg där hela natten, jag vet för jag vaknade ofta och tittade på honom. På morgonen så väckte han mig med pussar. Jag var förlåten för mitt slarv vid ytterdörren och för att jag inte märkt att han var borta.
Nu är allt som vanligt igen med ett undantag, han vägrar gå igenom hallen. Det är ju där ytterdörren finns.
Nu i morse pussades vi i soffan. Varför jag ser ut som en guldhamster förtäljer inte historien.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)