tisdag 30 oktober 2012

Medpassagerare

Du vet hur det är, man sitter på bussen på väg hem efter en smula hektisk dag på jobbet (över 700 personer kom på besök idag) och helst av allt vill man bara ha lugn och ro.

Känslan när det då kliver på en gubbstrutt, sätter sig bakom en och under 18 minuter sitter och suger på sina löständer.

Jag var väl inte helt nöjd kan vi säga och nöjer oss så.

söndag 28 oktober 2012

F-n vad jag har att göra

Päronen var precis här och hämtade hem Skräcken ett par timmar eftersom jag behöver intensivstäda och då är hon väldigt mycket i vägen med sitt 'Hjälpa till'.

Klockan 14 idag kommer det vara 12 personer, 6 hundar och två katter här på mina 63 kvadrat. Varför då frågar sig vän av ordning (jösses, vem tror jag att jag lurar egentligen? Vore du vän av ordning så var du inte här och läste utan i en mer sansad blogg kan jag tänka. Om jag inte betraktas i avskräckande syfte så klart.)

Jo för idag är det min födelsedag. Hela dagen. Och jag har så obeskrivlig tur att i år så varar den i hela 25 timmar. Jag är grym :)

Jag ska ta några bilder på kaoset som kommer uppstå så du får se och tacka din lyckliga stjärna att du slapp vara här. Men de som kommer får tårta som tröst. Ja om de hinner före hundarna vill säga!

onsdag 24 oktober 2012

Zzzzzzz

Jo tack, det går finfint på jobbet. Men jag är grymt trött. Ska släcka och sova nu men jag siktar på att imorgonkväll lyckas få till nåt här.

Natti natti (ja, jag vet att klockan bara är 21.15 men det är rekordsent för mig den här veckan!)

måndag 22 oktober 2012

Nämen vad fan då!?

Kom nyss hem och är tröttare än ett ålderdomshem. Katterna kom glatt och hälsade. Jag lämnade balkongdörren öppen när jag gick imorse eftersom katterna tycker om att sova därute. Jag har nät på balkongen så de inte ramlar ner.

Simon kastade precis omkring med något i hallen. Jag undrade vad det var så jag ropade på honom och han kom med sin leksak. Det var en jevfligt död fågel!!

Jag hinner jobba en enda dag och katterna förvandlas till några jäkla hunner!

söndag 21 oktober 2012

Jorå...

Det börjar ju svinbra det här....Jag tänkte ju vara lite listig och plocka fram redan ikväll de kläder jag ska ha på mig imorgon. Byxor, tröja, strumpor, skor - hela alltet liksom.

Jag ska ta med mig ett par skor att ha inomhus tänkte jag (har aldrig tidigare gjort så n-å-g-o-n-s-i-n men tänkte jag skulle börja nu). Visste precis vilket par, ett par svarta, snygga diskreta saker som jag använt kanske två gånger. Jag fick börja med att blåsa bort varsitt marsvin som låg och sov på skorna och sen såg jag att de var leriga! Hur gick det till?? Och då kom jag det....i våras när jag inte hade några slit och släng skor var jag tydligen desperat en dag när jag skulle med Skräcken till rastgården så jag tog på mig just de skorna. L hånade mig i 40 minuter "åh, jag har små fina skooooor" och så trippade hon skitlarvigt i leran. 

Det gjorde tydligen jag med så nu ska det putsas lite skor innan handväskan rensas på hundbajspåsar (ja, tomma din galning!) och hundgodisar som skvalpar omkring och jag äntligen får gå och lägga mig.

Förresten så slog mammuten till häromdagen igen....vi var ute på lite shoppingturne, handlade människomat på ett ställe, hundmat på ett annat och kattsand på ett tredje innan hon körde hem mig. Jag hade lite småbråttom eftersom tvättstugan var bokad. Mammuten frågade om jag hade mycket att tvätta och ja, det svarade jag sanningsenligt med tillägget "Jag ska tvätta ALLT". Då tittade hon på mig (47 år) och sa "Du måste tvätta det du ska ha på dig på kontoret!". Alltså jag k-a-n ha svarat i våldsamt sarkastiskt ton ett: "Men tycker du?!?!". 

Nu ska tant berätta

Idag ska jag som vanligt till päronen på söndagsmiddag (och passa på att gå i barndom). När jag åker hem kommer Skräcken sova kvar hos dem. Why?

För att imorgon 08.30 ska jag jobba på ett kontor i Kista. Det är bara ett kort vik men jag är väldigt glad att jag fått det. Jag ska jobba inomhus, med människor och jag kommer (förhoppningsvis) inte vara full av ler-avtryck. Hela första veckan bor Skräcken hos päronen eftersom jag misstänker att jag kommer somna absolut senast 18.30 på kvällarna. 

Tre saker bekymrar/oroar mig lite;

1. Jag måste kliva ur min säng svintidigt på morgonen och det har aldrig varit min starkaste gren. (man vill ju liksom hinna upp i tid för att kamma till håret och eventuellt sminka sig lite - är jag inte uppe i tid kommer jag se ut som nåt ur "Rocky horror show" och det vill man ju undvika)

2. Jag måste måste måste lämna allt 'hundbeteende' hemma. Inte erbjuda kollegan Börje slumpen på min ostmacka ifall han kan 'sitta fint'. Om två kollegor är lite oense och börjar bli högljudda så får jag inte rusa dit med ett "Vad är det för jevfla dumheter jag hör?! Gå och lägg er!!". Kanske bör jag också låta bli att erbjuda snälla kollegor ett 'godisregn' när de  gjort nåt bra.

3. Jag kommer ha med 'folk' att göra. Jag gillar inte 'folk', jag gillar individer. 'Folk' är benägna att gnälla, drabbas av panik, se otäcka ut och vara korkade. Håll tummarna för att jag inte tappar humöret och håller ett av mina berömda brandtal som innehåller slutklämmen "För övrigt anser jag att psykvården och tung medicinering bör utökas".

Jag återkommer imorgon med en rapport om hur det gådde. Nu kör vi!

fredag 19 oktober 2012

Läggs på inköpslistan!


Hej och Hå

Igår hade jag tvättstugan och jag hade bokat två vanliga maskiner och grovmaskinen. Jag har ju berättat förut om brottningsmatchen som blir när jag kränger av soffkuddarna sina fodral för att tvätta dem. Igår gick finalen - jag klädde av hela soffan sitt tyg! Jag har väl haft den (soffan alltså) i ungefär tre år och jevflar i min låda så skitig den var. Den blir väl det när man har en a, lerälskande hund som får vara i möblerna och b, en passion för att äta i soffan. Eller passion och passion....kanske mer är en fobi mot att äta vid köksbordet? Jag är dessutom en dräll-maja så det var alltså lera, mosade hallon, smält choklad och Gud vet vad för klägg som behövde tvättas bort. 

Att få av tyget var ett elände. Att sen få PÅ tyget igen var ingen walk in the park. Framför allt inte när tyget krympt en aning. Nu ser soffan ut att vara på fyllan men den är i alla fall ren igen. och nej, det blir ingen bild på eländet - du får liksom 'tänka dig' hur det ser ut. 

Är det konstigt att man längtar bort nån gång? Som hon Lena Andersson sjöng nån gång på 70-talet....

tisdag 16 oktober 2012

Mogen katt!

Kom precis in och slängde jackan på vardagsrumsgolvet (moget!!). Simon fick syn på den, tog sats från hallen, sprang som en dåre, hoppade på jackan och kanade 1,5 meter.

Vi kan vi!

måndag 15 oktober 2012

Men snälla

Jag har undrat förut och undrar igen; Vad är det som gör att man går i barndom så fort man kliver över tröskeln till sina föräldrars hem? (Okej då, när jag säger 'man' så menar jag mig själv)

Jag kan omöjligt vara ensam om att bli en förväxt bebis. Igår plockade päronen upp mig och Skräcken (brorsan kom senare) och det absolut första jag frågar när vi kliver in är:
-Vad blir det för middag? 
Mammuten svarade att det skulle bli spagetti med köttfärssås. 
Vad gör jag då? Vill du gissa?! Du ska få några alternativ:

a, Säger "Härligt!" och ser glad ut
b, Säger "Jaha" och ser ut som vanligt
c, Gör kräkasljud

Eftersom jag är bäng så är det naturligtvis alternativ c. 

Gör man så?!?! Ja, tydligen.

Men sen vräkte jag i mig av sagda spagetti och köttfärsås. Fast i väntan på att maten skulle bli färdig så stod jag på huvudet i frysen och åt t-r-e glassar. 

Jevfla miffo.

//Kennelflickan 47 år

fredag 12 oktober 2012

En stilstudie i soffmys

Mina pojkar (katterna) Simon och Douglas lever ju allt som oftast rövare här hemma.

Det ska jagas tvärs igenom lägenheten (båda är lika pigga på det), det ska brottas med stryptag (Simon), bitas hårt i ryggen när den andre inte är beredd (Douglas), vräka ned den andre från platser som man anser är ens privata (Douglas), se allmänt spyfärdig ut (Douglas) när de andre (Simon) försiktigt frågar på katters vis ifall de ska leka en stund, gömma sig under vardagsrumsmattan (Douglas), peta ner alla pet-bara saker ifrån stället de är lagda på (Douglas), se skitförvånad ut när sakerna går sönder när de träffar golvet (Douglas), a-l-l-t-i-d gå precis framför ens mattes fötter (helst när hon bär på massa saker) så att hon snubblar och har enbart därför sagt till sina päron att "Om jag ligger stendöd hemma så har ingen mördat mig, bara Simon som lagt krokben för mig så jag slagit ihjäl mig" plus en miljon saker (sattyg) till de sysslar med mina små liv.

Just för att de gör så här mot varandra (och mig) så blev jag glad när de la sig i den stora soffan (som var tom så de kunde vräka sig bäst f-n de ville) alldeles bredvid varandra och sov. Kolla vad fina de är!





torsdag 11 oktober 2012

Gud skapade ingen brådska

I maj hade jag hantverkare hemma, de drog en ny varmvattenledning från porten in till mig. Det går att läsa om det här och här

Grabbarna knackade bort två kakelplattor vid badkaret och tejpade över med plats, värry snyggt, och när de gick sa de "Nån kommer höra av sig från oss och komma hit för att fixa det där".

Sen gådde hela sommaren (eller vad vi nu ska kalla regnperioden som varade från juni till augusti) och i september började jag ringa till vår felanmälan. Det tog tre veckor att komma fram, jag satt naturligtvis inte och ringde dit dagarna i ända (jag är inte tokig på DET viset) men jag försökte i alla fall EN gång om dagen. Till sist kom jag fram. 

Idag ringde en kille och frågade ifall han kan komma imorgonbitti och kakla sig lite. Jag frågade ifall han ville att jag ska stänga in katterna innan han kommer. Det ville han GÄRNA. Själv vill jag gärna påstå att min Douglas är numera (ö)känd!

onsdag 10 oktober 2012

Favoritsak

För ett tag sen så införskaffades en ny möbel till hemmet, ett kanontjusigt skrivbord att ha min tv på. Tv'n är 27 tum tror jag men nu när alla har typ bioduk hemma ser den ut som en dataskärm. Dessutom ser jag inte ett smack eftersom jag är närsynt så tv'n fyller egentligen ingen funktion. Så fort jag samlat ihop en hög med pengar ska jag köpa mig en större. Ännyväjj. 



Skrivbordet kommer härifrån där det finns massa tjusiga saker. Det levererades i en stor kartong och i det här hushållet finns det två som är så förtjusta i kartonger att det gränsar till det ohälsosamma. 

Här en stilstudie av han som njöt allra mest:


Eftersom Douglas njöt så väldigt hade jag ju inte hjärta att slänga ut kartongen. 

Efter en vecka låg han kvar där:


Den här kartongen var enligt Douglas det bästa jag någonsin kommit hem med. Inräknat hunden!!

Av katterna så är det Douglas som bestämmer och eftersom han är en smula fascistiskt lagd så bestämde han att Simon inte fick vara på kartongen. Men efter t-i-o dagar smög han sig upp och provlåg den en stund medans D trynade i sovrummet.



Hur mycket katterna än älskade kartongen så fanns det liksom inte utrymme för att göra den till en permanent 'möbel' i vårat hem så efter tre veckor slängde jag den.

 Douglas surade i två dagar.

måndag 8 oktober 2012

Olidligt!

Jag tog nyss ut H's två hundar Nova och Freja på en kissrunda. Istället för att sen lämna dem i en tom lägenhet fick de följa med hem till mig.

De blev jätteglada båda två men surpuppan som bor här började inte joddla av glädje direkt. Hon hoppade rask upp i soffan och ser så här tjurig ut.

söndag 7 oktober 2012

Ny sångtext?

Robert Broberg har skrivit en låt om 'Bredarslade fruntimmer'.....vet inte riktigt hur jag kom att tänka på den....Hej Douglas!

Jo jag vet....

....bilden är väldigt suddig men jag tyckte pojkarna var så söta här så jag lägger upp den ändå.

Trångt om saligheten

Min säng är 105 centimeter bred. Det räcker ju till en kennelflicka.

Eller gjorde i alla fall. Den senaste trenden i hushållet är att alla djuren också ska sova där, nära mig.

Det känns fint att vara älskad men med tanke på att jag är nästan 180 centimeter lång så måste jag ligga ihoprullad med knäna vid öronen när mina raringar leker andra världskriget vid läggdags (de är Tyskland, sängen är Polen och de bara invaderar helt ogenerat).

Tacktacktack!

Jag har fått påstötningar både här och där om var bloggandet blivit av.

Tack gullungar, nu är jag tillbaka!

Man kanske skulle blogga lite....

Jag har drabbats av "Mäh, orka" som tydligen är vanligare i tonåren än hos medelålders kärringar.....Men nu får jag skärpa mig.

Igår var jag bjuden på födelsedagskalas och sånt är ju alltid kul. Vi bjöds på bland annat en god och krämig pastasallad. Det krämiga var nån kräm fräsch (jamen jag orkar inte googla den korrekta stavningen, du hör ju - Lat!) med tomat och chili.

Min kropp och starkt kryddat mat kommer inte så bra överens. Min just nu väldigt aktiva magkatarr tycker om typ filmjölk. Men salladen var god så jag slängde i mig två stora lass (tonåringar är alltid utsvultna) sen tårta på det och när jag kom hem dippade jag morötter i tortilla-dip. Sen gick jag och la mig.

Klockan fem (på morgonen alltså, mina tonårsfasoner till trots) och mådde lite illa. Åtta sekunder senare var jag tvungen att slänga mig över sängkanten och fontänspy. Rakt på golvet! Och så säger folk att jag inte vet hur man roar sig!

Idag ligger jag på soffan och stirrar i taket, så här ser det ut!