Fin-besök!

På annandagen tog jag med Skräckens bästis hem till päronen. Lilla Clara som även kallas Fisan.

Så här "lycklig" blev hon när brorsan tog upp henne i knäet.

"Jag vill att farbrorn släpper ner mig nu"

Vet hut!

Det sägs att den som har mest fördelar i världen är en vit, västerländsk man. Näst bäst har en vit, västerländsk kvinna det. Varför? För att vi är just vita och vi är välutbildade, även om du hoppade av skolan efter lågstadiet är du mer välutbildad än de flesta andra människor i världen.
 
Vad vill jag ha sagt med det här då?

Jo jag är så in i h-e trött på gnället om att 'hela julen är förstörd för de tog bort tre figurer ur Tomtens Verkstad". Är det verkligen så? Smakade julmaten illa? Blev julklapparna fula? Gick du och la dig extra tidigt och grät i kudden?
D-i-s-n-e-y kände att figurerna inte kändes ok och och tog bort dem och då blir VI vita, västerländska människor kränkta! (jag är så asgammal att jag minns när den svarta dockan inte fanns med och det blev jul ändå - helt crazy!!) Ja, jag är precis lika fullsketen med fördomar som alla andra så vi kanske allihop ska ta och hålla näsan över dyn och f-ö-r-s-ö-k-a skärpa oss lite? 

Ha nu en God fortsättning på julen och jag hoppas du tillbringar den med folk du tycker om, att du får vara inomhus, att du slipper stryk och att dina föräldrar är nyktra.

God Jul önskar Skräcken och jag

Jo hon ser lite lidande ut men hon fick svinmycket godis när den eländiga fotosejouren (som varade hela en och en halv minut) var över.

Se nu till att njuta idag, det ska vi göra!

Frukost för en världsmästare

Jo jag glömmer att äta ibland och då kan det bli så här:

Jag vaknade snortidigt (eftersom jag är ledig of course) men tvingade mig att ligga kvar i sängen till kvart i sju.

Vid 9 började jag trakassera L och undra ifall vi skulle ses med hundarna. Det skulle vi så jag gjorde mig i ordning och gick hemifrån. Utanför porten mötte jag Nova och Freja med sin matte som hängde på. 

När vi kom fram till rastgården så dröjde det tre minuter sen blidde jag yrslig och ville helst lägga  mig ner men det fanns ingenstans att ligga så jag jag satt där på en snöig bänk. Mina kompisar såg bekymrade ut och talade om att jag var likblek. Jag var också svettig och skakig men det syntes inte. 

Då kom jag på att jag inte åt så värst mycket igår, två små bägare med yogurt och ett digestive-kex på hela dagen. Duktig idiot. 

Så jag samlade ihop mig och släpade mig hem till L där jag åt lite. Tre Skogaholmare med ost som jag sköljde ned med ett glas mjölk och sen toppade jag med e-l-v-a knäck. Svingott!

Nu är jag pigg igen och ska försöka lägga på minnet att äta lite emellanåt. 

En kalasdag på jobbet!

Hur det gick? Jo tack det gådde så bra så. Mycket att göra men jag hade väntat mig mycket värre.

Det var finklänning på och jag jagade kollegorna med glittersprayen, N fick jag tag i vid micron, få kom hon inte undan längre och José var lydig och stod still när han fick hårspray. Då ska man veta att han är skallig! Det är verkligen att ställa upp och 'take one for the team' som det heter.

Jag fotade mig själv i spegeln på toa men tyvärr syns inte glittret.

På kontoret

Jo vi de få (jämfört med vanligen alltså) som jobbar imorgon har insett att det kommer bli hell on earth. Så idag tog vi ett beslut: 

Imorgon ska vi jobba i finkläder! Jag tar på min röda sammetsklänning och ett par högskaftade stövlar (de har namnet 'porr-stövlarna' i kompisgänget) och jag ska ta med min hårspray som innehåller guldskimmer och sen ska jag jaga kollegorna genom lokalen för att få glittra ner dem. Ska man ha en jobbig dag på kontoret så ska den i alla fall vara glamourig!

Helt galna kollegor

Man vet att man jobbar med bra och kul folk när en av dem vänder sig mot en och inleder med: - Jo, på tal om min sambos vagina....

Som jag skrattade!!

Förkortningar

På jobbet är vi 15 personer. Lite fler än hälften kommer ifrån andra länder.

Häromdagen satt jag på morgonen och retades med Johan. Jag påstod helt fräckt och osant att han är ett problembarn så när vi andra pratar om honom säger vi inte Johan utan PB.

Bredvid mig satt Y som kommer ifrån
Hongkong. Hon lyssnade noga och frågade sen:
-Kennelflickan, vad betyder cp?
-Ehh, hur menar du?
-Mina barn säger så till varandra och jag vet inte vad det är!

Jag skrattade gott och länge (och inte helt P.K). Sen förklarade jag vad det är och att det anses ofint. Fast så länge ingen annan än familjen hör så är det inget världskrig.

Mina kompisar kan!

Idag var det som traditionen bjuder söndagsmiddag hos päronen. Den blev bara lite tidigare än den brukar eftersom brorsan hade fått tag på biljett till Ricky Gervais som uppträder i Globen ikväll. 

Jag pratade med L nyss som var förvånad över att jag var hemma redan så jag talade om varför. Då frågade hon:
-Va, ska din brorsa iväg och kolla på Herreys?!?!

Tack mamma

Jodå, vi grabbar är jätteglada åt vårt fina klätterträd som mamma-personen och morfar-personen byggde ihop åt oss. Vi både klättrar, klöser och vilar där.

Men när det kommer till att gosa så väljer vi soffan och mamma-personen varje gång// Simon och Douglas (även kända som Terroristen och Marodören)

När en låt fastnar

Du vet hur det är när man får en låt i skallen? Den snurrar på där inne. Brukar vara hyfsat irriterande. 

Jag vaknade idag med reklamen för Bafucin i huvudet, du vet den där skitirriterande med ett fruntimmer som kvittrar om att Bafucin är så himlans bra?

Snart måste jag nog sätta mig och köra skitlåtar på youtube som kan 'ta över' i skallen på mig.

Sen hjälper det ju inte när jag avskyr Bafucin för de är helt värdo och smakar snusk.

p.s. Ja av min inte helt överlyckliga ton kan du säkert gissa att jag fortfarande inte är frisk. På måndag går vi in i vecka fyra. Jamen hurra!

Tidig julklapp

Jo mina pojkar har ju aldrig fått nåt rejält av  mig. Har velat ge dem ett 'klätterträd' bra länge men de är sjukt sjukt dyra. Men ibland har man ju tur som en tokig, på Djurmagazinet såldes en sån där historia grymt rabatterad 849 spänn! Så jag slog till. Men 12 sekunder efter det så slog förkylningen från helvetet till (japp, jag är inne på redje veckan) så den har stått i sin kartong i hallen.

Igår kom pensio-papputen hit och hjälpte sin krassliga unge att bygga. Det tog ett par timmar, Skräcken var med mammuten för annars skulle hon 'hjälpa till' med varierat resultat och pojkarna var inlåsta i sovrummet för att inte börja klänga innan vi var klara.

  Det hade säkert gått lite fortare ifall inte beskrivningen var skriven med microbokstäver men till slut så fick pojkarna komma ut och leka.

Douglas provar huset och undrar vem f-n det är som klampar på hans tak!

Simon hittade raskt sin favoritplats, en typ av hängmatta, eftersom min prins är en smula överviktig välbyggd så sluttade den lite när han gosade in sig.

Douglas är tydligen en halvapa så han klängde han sig högst upp och trodde han skulle promenera på gardinstängerna men då vrålade vi åt honom.

Så han la sig ner och var mallig istället. Gick bra det med!

Bättre och bättre dag för dag

Jaha, det har hunnit bli onsdag. Känner mig blåst på några dagar då jag låg i feber-koma så jag trodde det var måndag. Igen. Hoppla.

Var nyss på Apoteket och införskaffade lite slemlösande hostmedicin. När jag glodde på hyllan där så såg jag den vidrigaste hostmedicinen någonsin skapad. Jag blidde så päcklad att jag inte ens fotade den. Du kommer ihåg när man var liten och hostade som en galning och ens mamma kom med en sked fylld av snusk som hon tvingade i en? Just det, Quilla Simplex! Fi fan. Den är så stygg att så fort man blev stor nog så försökte man att INTE hosta så mamma skulle höra. Allt för att slippa snusket. Jag blev förvånad att den fortfarande existerar, trodde den försvann samtidigt som barnaga förbjöds här i landet.

Först undrade jag 'Vem fanken köper DEN?' men så kom jag på det. Det är mammor i min ålder som själva blivit itvingade lite Quilla Simplex när de var små som nu hämnas på sina barn. Hygglon. 

Det är väl som på samma sätt som med leksaker som låter. Min papput har en bror som är fyra år yngre än honom och sen tre 'småsyskon', pappa var 18 när den sista kom. Papputen var bara 24 när jag föddes så man förstår ju att 'småttarna' var med och valde ut presenter till mig och mina syskon. Vi fick tydligen en hel del grejer som väsnades, papputen h-a-t-a-r saker som väsnas. Sen blev hans småsyskon stora och fick barn, varje gång vi skulle dit på kalas så valde han present: Det mest högljudda jävulskap han kunde hitta köpte han varenda gång!! Jag fattade inte varför förrän han en dag erkände vad han höll på med. Ren och skär hämnd.  Då började jag kolla lite närmare på alla kalas jag var på. Det är ALLTID en närstående familjemedlem som köper saker som väsnas och blinkar. Inte sällan är det morfar eller farfar till barnet som glatt överlämnar nåt hemskt, trycker i batterierna, visar ungen hur man får saken att leva rövare och sen går hem med ett sjukt nöjt leende.

Jag gissar att den är därför det fortfarande säljs så väldigt mycket vrålande saker, hämn-kedjan måste ju leva vidare! 

Det finns hopp!

Jag vaknade halv 7 i morse och låg där i sängen, stirrade i taket och undrade vad det var som kändes så konstigt och ovant. Till slut kom jag på det: Ingen feber!! Jag blev så glad att jag skuttade (nåja) ur sängen. 

Jag tänkte efter lite och insåg att jag haft feber i en 10-12 dagar....japp, jag hade feber förra veckan när jag jobbade. Jag insåg det inte så men nu när jag tänker tillbaka så kommer jag ihåg att jag svettades som en gris medan de andra huttrade och klagade på att det var dåligt med värme. Jag gick till och med och skruvade ner på termostaten och sånt händer ALDRIG! Jag är en riktigt fryslort och brukar istället vrida upp termostaten samtidigt som jag vrålar att 'Va fan, jag är väl ingen jevfla eskimå!?!' Men eftersom febern var lägre än veckan innan och jag var jobbsugen så fattade jag inte riktigt. 

När jag var hos doktorn i söndags så talade jag om att jag var hemma en vecka men det var så tjatigt så jag gick till jobbet och nu var jag underligt nog skitmycket sämre. Doktorn sa inget utan tittade bara på mig. Hans blick sa rätt mycket. Det var en del den INTE sa också. Bland annat så sa den inte att 'Wow, jag sitter mitt emot en blivande Nobelpris-mottagare' utan det var mer en 'Jaha, så här ser en tydligen en hel-idiot ut' blick jag fick. 

Men jag hade jobbat ihop till den. Alldeles själv.

Fy fan

Jag är sjuk igen. Sjuk så in i h-e! Ja jag vet också att jag skulle ha stannat hemma längre och blivit helt frisk innan jag gick och jobbade men det är kul att jobba och trist att ligga hemma. 

Nu har jag minst hundra graders feber, stopp i näsan och den äckligaste hostan som finns. Igår gick jag till närakuten och träffade en doktor, han lyssna på lungorna och sa att de lät bra. Jag kan tala om att de KÄNNS inte så där jevfla bra.

Sen stack de mig i fingret - Jaha, säger du. Men då ska man veta att jag har nålfobi (på riktigt) och får panik. Så när jag gick in i 'Sticka hål på kroppen rummet' så blundade jag och talade om att jag är skitklen och livrädd. Tanten som stack mig var jättesnäll och gjorde nåt tricks så det knappt kändes. Sen fick jag gå tillbaka till doktorn och han sa att jag hade 23  snabbsänka vilket inte säger mig ett skit men honom sa det tydligen att det är ett virus jag har och såna finns det ingen medicin mot. Men han skrev ut avsvällande nässpray som jag släpade mig till centrum för att hämta ut. Precis utanför centrum så fastnade mina kängor i varandra och jag stöp som en fura. Asmycket folk var det men inte en enda stannade och kollade ifall jag slog ihjäl mig. Det var snudd på att de klev ÖVER mig. Så jag drog mig upp till sittande och snörade om skorna, fick kämpa för att inte börja grina (man tål inte så mycket när man är sjuk) men till slut kom jag på att jag nog behövde resa mig, att vara sjuk och sitta på backen i -12 är nog inte så bra.

När jag kom hem så gick jag och la mig, jag hade mjukiskläder på mig, ett täcke och tre plädar, trots det så frös jag så jag skakade. Klockan var ungefär 14. Jag vaknade klockan 3 i natt av att jag var törstig. Låg kvar en halvtimme och samlade kraft för att orka gå ut i köket. Hällde i mig två glas läsk. Hasade tillbaka till sängen och sov till sju. Då rann det om mig. Och jag var törstig igen. Ringde jobbet och sov sen ett par timmar till.

Nu ligger jag på soffan och tycker synd om mig själv. Nej, det hjälper inte direkt men ändå. Skräcken är hos päronen, jag ringde dem igår morse och bad dem hämta henne. Jag blir behandlad som en ebola-smittad av familjen. Mamma vägrade komma in, hon bara tog Skräcken och ropade Hej då. Jag förstår henne, det här vill man fan inte ha.

Nä

Det bidde inget julbord för tant igår. Varför inte? För hela stan snöade igen och jag skulle behöva ta mig hem med pendeltåg efter att ha roat mig. Vet du hur många såna det gick? Inte så värst. Så jag tog mig hem i kaoset och la mig på soffan.

Men i sann Lundell-anda så säger jag: En insnöad julfest är också en julfest!

A walk in the park

Förra året vann vi här i ghettot den tveksamma äran att ha "Storstockholms fulaste julgran" i DN.

Idag såg jag årets upplaga av granen....känns som en promenadseger är på g va?

Jodå

Jag tog mig till jobbet idag trots att jag inte är riktigt 100 kry än men jag stod inte ut en dag till hemma med att inget orka och inte orkade jag heller ta mig till en doktor för att be om sjukskrivning. 

Men jag vill påstå att jag var grymt taktiskt för Skräcken fick stanna kvar hos päronen över natten så jag "inte behöver ta ut henne kvart över draghålet och känna hur sjuk jag är utan jag vill att första gången jag sticker ut näsan så är jag på väg till bussen och hinner inte känna efter". Det funkade finfint!

Jag satt där på bussen, glodde på folk och konstaterade att vi såg ut som eskimåer allihop. 

Det var jättekul att jobba idag, du hör ju - sjuk, och dagen flög fram. Det körde bara ihop sig när jag skulle hem. Busshållplatsen ligger precis utanför jobbet och bussen går i rusningstid var tionde minut så jag har aldrig brytt mig om att ta reda på exakt när bussen går. Jag steg ut, kom på att jag glömt vantarna hemma och fick vänta i t-r-e-t-t-i-o jevfla minuter på bussen i -13 grader. Ingen kul historia alls. 

När jag kom hem led jag av typ köldskador så jag värmde en burk gulsaschsoppa som var 'to die for', vrålgott! Skräcken slickade tallriken och Simon tiggde ostmacka. 

Under kvällen har jag försökt röja lite här, är mästare på att stöka ner och när man är sjuk orkar man inte/behöver man inte städa (tydligen). Fått undan en del men det är shitloads kvar att göra. Men nu måste jag tryna så jag pallar en dag till.

Och på onsdag är det 'Julbord med jobbet'. Lård hävv mörsy!

Klart man hänger med

I år är det första gången på många många år som jag är ute i rätt tid. Känns underligt.

Inte helt frisk än

När man går i mataffären och traskar förbi dryckesavdelningen, tvärnitar och tänker "Vad FAN stod det där?!", går tillbaka, glor en lååååång stund för att till slut se vad det egentligen står då är man fortfarande sjuk va?

Det ska va gött och leva....

Om man varit hemma och sjuk en hel vecka utan förbättring och julen inte är världsalångt borta så går det bra att trösta sig så här. Basattnivet!

Finns det nån här?

Fina Tjillevippmamman, Sandra och några till har ju undrat var jag tagit vägen. Så här är jag! Fast med skitmycket päckligt snor rinnandes ur snoken (himla tur det inte är en videoblogg eller vad det heter).

Jag har varit hemma från jobbet hela den här veckan med nån bassilusk från helvetet, jag fryser, svettas, nyser, hostar, snorar och mår som en kloakråtta ser ut ungefär. Fast jag är trots det förvånad över att det tog så pass lång tid att bli dålig med tanke på hur många människor jag möter varje dag. Förra veckan var det en man(kund alltså) som snöt sig och det får man ju göra. Fast man bör ju ha nåt att snyta sig i. Det hade inte han så han gjorde som gubbar gör i skogen, höll för en näsborren och fräste igenom den andra RAKT NED PÅ HELTÄCKNINGSMATTAN!!! Fan vad fräscht!

Vad gör jag annars då?  Jo väckarklockan ringer 5.45, en halvtimme senare stiger jag upp. Rastar Skräcken, ger henne (och pojkarna mat), gör mig i ordning, går/rusar till bussen, hatar mina medpassagerare (jamen ska det vara så svårt för SL att ge mig en EGEN buss?!?!), jobbar hela dagen, försöker undvika att bli snyten på, nyst på och hostad på(inte helt enkelt alla dagar). Tar bussen hem igen, är för trött för att avsky orkar bara blänga, går ut med Skräcken (som har varit med päronen hela dagen), slår e-v-e-n-t-u-e-l-l-t på min tv. Somnar ovaggad vid 10. Hej pensio liksom!

Skräcken var ledsen några dagar, hon är ju van att vara med mig hela tiden sen jag hämtade hem henne vid åtta veckors ålder så det här är ju en stor förändring för henne. Men hon piggnade på sig och blidde glad igen. 

Päronen prenumererar (bra ord det där med många r, Ajj lavv R) på Svenska Dagbladet och fick ett erbjudande om att ge bort SvD i en månad till nån, det blev till mig. I morse kom första numret nån gång mitt i natten, jag hörde hur det slamrade till i brevlådan och det gjorde Douglas med som låg och sov bredvid mig. Han rusade ut i hallen och var överlycklig över chansen att få klösa nån som stoppade ner saker i min brevlåda. Eftersom hela upplevelsen var över när han väl kom dit så misstänker jag att han kommer sova nedanför brevlådan i natt. Dåre!

Nu när jag varit hemma hela veckan, grymt tråkigt, så har jag fuskat och satt upp mina elljusstakar i fönstren. Så fint blidde det (Va? Ska man lägga in en bild på det?Äh, du har sett en elljusstake förr). Jag har flera gånger öppnat mina skåp och glott på julprydnaderna som jag ska ta fram på söndag, otroligt sugen är jag tror det har att göra med att november varit mörkare än vanligt, ingen sol alls. Som tur var kom snön igår och lyser upp lite och glädjer Skräcken (klart hon är med mig fast jag är sjuk) men jevflar vad halt det var igår kväll, var nära att stå på öronen flera gånger så det är nog dags att slänga all stolthet och köa upp med PRO för ett par broddar.

Medpassagerare

Du vet hur det är, man sitter på bussen på väg hem efter en smula hektisk dag på jobbet (över 700 personer kom på besök idag) och helst av allt vill man bara ha lugn och ro.

Känslan när det då kliver på en gubbstrutt, sätter sig bakom en och under 18 minuter sitter och suger på sina löständer.

Jag var väl inte helt nöjd kan vi säga och nöjer oss så.

F-n vad jag har att göra

Päronen var precis här och hämtade hem Skräcken ett par timmar eftersom jag behöver intensivstäda och då är hon väldigt mycket i vägen med sitt 'Hjälpa till'.

Klockan 14 idag kommer det vara 12 personer, 6 hundar och två katter här på mina 63 kvadrat. Varför då frågar sig vän av ordning (jösses, vem tror jag att jag lurar egentligen? Vore du vän av ordning så var du inte här och läste utan i en mer sansad blogg kan jag tänka. Om jag inte betraktas i avskräckande syfte så klart.)

Jo för idag är det min födelsedag. Hela dagen. Och jag har så obeskrivlig tur att i år så varar den i hela 25 timmar. Jag är grym :)

Jag ska ta några bilder på kaoset som kommer uppstå så du får se och tacka din lyckliga stjärna att du slapp vara här. Men de som kommer får tårta som tröst. Ja om de hinner före hundarna vill säga!

Zzzzzzz

Jo tack, det går finfint på jobbet. Men jag är grymt trött. Ska släcka och sova nu men jag siktar på att imorgonkväll lyckas få till nåt här.

Natti natti (ja, jag vet att klockan bara är 21.15 men det är rekordsent för mig den här veckan!)

Nämen vad fan då!?

Kom nyss hem och är tröttare än ett ålderdomshem. Katterna kom glatt och hälsade. Jag lämnade balkongdörren öppen när jag gick imorse eftersom katterna tycker om att sova därute. Jag har nät på balkongen så de inte ramlar ner.

Simon kastade precis omkring med något i hallen. Jag undrade vad det var så jag ropade på honom och han kom med sin leksak. Det var en jevfligt död fågel!!

Jag hinner jobba en enda dag och katterna förvandlas till några jäkla hunner!

Jorå...

Det börjar ju svinbra det här....Jag tänkte ju vara lite listig och plocka fram redan ikväll de kläder jag ska ha på mig imorgon. Byxor, tröja, strumpor, skor - hela alltet liksom.

Jag ska ta med mig ett par skor att ha inomhus tänkte jag (har aldrig tidigare gjort så n-å-g-o-n-s-i-n men tänkte jag skulle börja nu). Visste precis vilket par, ett par svarta, snygga diskreta saker som jag använt kanske två gånger. Jag fick börja med att blåsa bort varsitt marsvin som låg och sov på skorna och sen såg jag att de var leriga! Hur gick det till?? Och då kom jag det....i våras när jag inte hade några slit och släng skor var jag tydligen desperat en dag när jag skulle med Skräcken till rastgården så jag tog på mig just de skorna. L hånade mig i 40 minuter "åh, jag har små fina skooooor" och så trippade hon skitlarvigt i leran. 

Det gjorde tydligen jag med så nu ska det putsas lite skor innan handväskan rensas på hundbajspåsar (ja, tomma din galning!) och hundgodisar som skvalpar omkring och jag äntligen får gå och lägga mig.

Förresten så slog mammuten till häromdagen igen....vi var ute på lite shoppingturne, handlade människomat på ett ställe, hundmat på ett annat och kattsand på ett tredje innan hon körde hem mig. Jag hade lite småbråttom eftersom tvättstugan var bokad. Mammuten frågade om jag hade mycket att tvätta och ja, det svarade jag sanningsenligt med tillägget "Jag ska tvätta ALLT". Då tittade hon på mig (47 år) och sa "Du måste tvätta det du ska ha på dig på kontoret!". Alltså jag k-a-n ha svarat i våldsamt sarkastiskt ton ett: "Men tycker du?!?!". 

Nu ska tant berätta

Idag ska jag som vanligt till päronen på söndagsmiddag (och passa på att gå i barndom). När jag åker hem kommer Skräcken sova kvar hos dem. Why?

För att imorgon 08.30 ska jag jobba på ett kontor i Kista. Det är bara ett kort vik men jag är väldigt glad att jag fått det. Jag ska jobba inomhus, med människor och jag kommer (förhoppningsvis) inte vara full av ler-avtryck. Hela första veckan bor Skräcken hos päronen eftersom jag misstänker att jag kommer somna absolut senast 18.30 på kvällarna. 

Tre saker bekymrar/oroar mig lite;

1. Jag måste kliva ur min säng svintidigt på morgonen och det har aldrig varit min starkaste gren. (man vill ju liksom hinna upp i tid för att kamma till håret och eventuellt sminka sig lite - är jag inte uppe i tid kommer jag se ut som nåt ur "Rocky horror show" och det vill man ju undvika)

2. Jag måste måste måste lämna allt 'hundbeteende' hemma. Inte erbjuda kollegan Börje slumpen på min ostmacka ifall han kan 'sitta fint'. Om två kollegor är lite oense och börjar bli högljudda så får jag inte rusa dit med ett "Vad är det för jevfla dumheter jag hör?! Gå och lägg er!!". Kanske bör jag också låta bli att erbjuda snälla kollegor ett 'godisregn' när de  gjort nåt bra.

3. Jag kommer ha med 'folk' att göra. Jag gillar inte 'folk', jag gillar individer. 'Folk' är benägna att gnälla, drabbas av panik, se otäcka ut och vara korkade. Håll tummarna för att jag inte tappar humöret och håller ett av mina berömda brandtal som innehåller slutklämmen "För övrigt anser jag att psykvården och tung medicinering bör utökas".

Jag återkommer imorgon med en rapport om hur det gådde. Nu kör vi!

Läggs på inköpslistan!

Hej och Hå

Igår hade jag tvättstugan och jag hade bokat två vanliga maskiner och grovmaskinen. Jag har ju berättat förut om brottningsmatchen som blir när jag kränger av soffkuddarna sina fodral för att tvätta dem. Igår gick finalen - jag klädde av hela soffan sitt tyg! Jag har väl haft den (soffan alltså) i ungefär tre år och jevflar i min låda så skitig den var. Den blir väl det när man har en a, lerälskande hund som får vara i möblerna och b, en passion för att äta i soffan. Eller passion och passion....kanske mer är en fobi mot att äta vid köksbordet? Jag är dessutom en dräll-maja så det var alltså lera, mosade hallon, smält choklad och Gud vet vad för klägg som behövde tvättas bort. 

Att få av tyget var ett elände. Att sen få PÅ tyget igen var ingen walk in the park. Framför allt inte när tyget krympt en aning. Nu ser soffan ut att vara på fyllan men den är i alla fall ren igen. och nej, det blir ingen bild på eländet - du får liksom 'tänka dig' hur det ser ut. 

Är det konstigt att man längtar bort nån gång? Som hon Lena Andersson sjöng nån gång på 70-talet....

Gegga

Stella har fått 'tyfis'

Mogen katt!

Kom precis in och slängde jackan på vardagsrumsgolvet (moget!!). Simon fick syn på den, tog sats från hallen, sprang som en dåre, hoppade på jackan och kanade 1,5 meter.

Vi kan vi!

Men snälla

Jag har undrat förut och undrar igen; Vad är det som gör att man går i barndom så fort man kliver över tröskeln till sina föräldrars hem? (Okej då, när jag säger 'man' så menar jag mig själv)

Jag kan omöjligt vara ensam om att bli en förväxt bebis. Igår plockade päronen upp mig och Skräcken (brorsan kom senare) och det absolut första jag frågar när vi kliver in är:

-Vad blir det för middag? 

Mammuten svarade att det skulle bli spagetti med köttfärssås. 

Vad gör jag då? Vill du gissa?! Du ska få några alternativ:

a, Säger "Härligt!" och ser glad ut

b, Säger "Jaha" och ser ut som vanligt

c, Gör kräkasljud

Eftersom jag är bäng så är det naturligtvis alternativ c. 

Gör man så?!?! Ja, tydligen.

Men sen vräkte jag i mig av sagda spagetti och köttfärsås. Fast i väntan på att maten skulle bli färdig så stod jag på huvudet i frysen och åt t-r-e glassar. 

Jevfla miffo.

//Kennelflickan 47 år

En stilstudie i soffmys

Mina pojkar (katterna) Simon och Douglas lever ju allt som oftast rövare här hemma.

Det ska jagas tvärs igenom lägenheten (båda är lika pigga på det), det ska brottas med stryptag (Simon), bitas hårt i ryggen när den andre inte är beredd (Douglas), vräka ned den andre från platser som man anser är ens privata (Douglas), se allmänt spyfärdig ut (Douglas) när de andre (Simon) försiktigt frågar på katters vis ifall de ska leka en stund, gömma sig under vardagsrumsmattan (Douglas), peta ner alla pet-bara saker ifrån stället de är lagda på (Douglas), se skitförvånad ut när sakerna går sönder när de träffar golvet (Douglas), a-l-l-t-i-d gå precis framför ens mattes fötter (helst när hon bär på massa saker) så att hon snubblar och har enbart därför sagt till sina päron att "Om jag ligger stendöd hemma så har ingen mördat mig, bara Simon som lagt krokben för mig så jag slagit ihjäl mig" plus en miljon saker (sattyg) till de sysslar med mina små liv.

Just för att de gör så här mot varandra (och mig) så blev jag glad när de la sig i den stora soffan (som var tom så de kunde vräka sig bäst f-n de ville) alldeles bredvid varandra och sov. Kolla vad fina de är!

Gud skapade ingen brådska

I maj hade jag hantverkare hemma, de drog en ny varmvattenledning från porten in till mig. Det går att läsa om det här och här. 

Grabbarna knackade bort två kakelplattor vid badkaret och tejpade över med plats, värry snyggt, och när de gick sa de "Nån kommer höra av sig från oss och komma hit för att fixa det där".

Sen gådde hela sommaren (eller vad vi nu ska kalla regnperioden som varade från juni till augusti) och i september började jag ringa till vår felanmälan. Det tog tre veckor att komma fram, jag satt naturligtvis inte och ringde dit dagarna i ända (jag är inte tokig på DET viset) men jag försökte i alla fall EN gång om dagen. Till sist kom jag fram. 

Idag ringde en kille och frågade ifall han kan komma imorgonbitti och kakla sig lite. Jag frågade ifall han ville att jag ska stänga in katterna innan han kommer. Det ville han GÄRNA. Själv vill jag gärna påstå att min Douglas är numera (ö)känd!

Favoritsak

För ett tag sen så införskaffades en ny möbel till hemmet, ett kanontjusigt skrivbord att ha min tv på. Tv'n är 27 tum tror jag men nu när alla har typ bioduk hemma ser den ut som en dataskärm. Dessutom ser jag inte ett smack eftersom jag är närsynt så tv'n fyller egentligen ingen funktion. Så fort jag samlat ihop en hög med pengar ska jag köpa mig en större. Ännyväjj. 

Skrivbordet kommer härifrån där det finns massa tjusiga saker. Det levererades i en stor kartong och i det här hushållet finns det två som är så förtjusta i kartonger att det gränsar till det ohälsosamma. 

Här en stilstudie av han som njöt allra mest:

Eftersom Douglas njöt så väldigt hade jag ju inte hjärta att slänga ut kartongen. 

Efter en vecka låg han kvar där:

Den här kartongen var enligt Douglas det bästa jag någonsin kommit hem med. Inräknat hunden!!

Av katterna så är det Douglas som bestämmer och eftersom han är en smula fascistiskt lagd så bestämde han att Simon inte fick vara på kartongen. Men efter t-i-o dagar smög han sig upp och provlåg den en stund medans D trynade i sovrummet.

Hur mycket katterna än älskade kartongen så fanns det liksom inte utrymme för att göra den till en permanent 'möbel' i vårat hem så efter tre veckor slängde jag den.

 Douglas surade i två dagar.

För dig som undrar

Precis så här är det att ha hund:

Olidligt!

Jag tog nyss ut H's två hundar Nova och Freja på en kissrunda. Istället för att sen lämna dem i en tom lägenhet fick de följa med hem till mig.

De blev jätteglada båda två men surpuppan som bor här började inte joddla av glädje direkt. Hon hoppade rask upp i soffan och ser så här tjurig ut.

Ny sångtext?

Robert Broberg har skrivit en låt om 'Bredarslade fruntimmer'.....vet inte riktigt hur jag kom att tänka på den....Hej Douglas!

Jo jag vet....

....bilden är väldigt suddig men jag tyckte pojkarna var så söta här så jag lägger upp den ändå.

Trångt om saligheten

Min säng är 105 centimeter bred. Det räcker ju till en kennelflicka.

Eller gjorde i alla fall. Den senaste trenden i hushållet är att alla djuren också ska sova där, nära mig.

Det känns fint att vara älskad men med tanke på att jag är nästan 180 centimeter lång så måste jag ligga ihoprullad med knäna vid öronen när mina raringar leker andra världskriget vid läggdags (de är Tyskland, sängen är Polen och de bara invaderar helt ogenerat).

Tacktacktack!

Jag har fått påstötningar både här och där om var bloggandet blivit av.

Tack gullungar, nu är jag tillbaka!

Man kanske skulle blogga lite....

Jag har drabbats av "Mäh, orka" som tydligen är vanligare i tonåren än hos medelålders kärringar.....Men nu får jag skärpa mig.

Igår var jag bjuden på födelsedagskalas och sånt är ju alltid kul. Vi bjöds på bland annat en god och krämig pastasallad. Det krämiga var nån kräm fräsch (jamen jag orkar inte googla den korrekta stavningen, du hör ju - Lat!) med tomat och chili.

Min kropp och starkt kryddat mat kommer inte så bra överens. Min just nu väldigt aktiva magkatarr tycker om typ filmjölk. Men salladen var god så jag slängde i mig två stora lass (tonåringar är alltid utsvultna) sen tårta på det och när jag kom hem dippade jag morötter i tortilla-dip. Sen gick jag och la mig.

Klockan fem (på morgonen alltså, mina tonårsfasoner till trots) och mådde lite illa. Åtta sekunder senare var jag tvungen att slänga mig över sängkanten och fontänspy. Rakt på golvet! Och så säger folk att jag inte vet hur man roar sig!

Idag ligger jag på soffan och stirrar i taket, så här ser det ut!

Hum i duvet eller?

Om man har skitont i ryggen och stapplar när man går, exakt HUR dum i huvet är man när man då bowlar? På en skala från 1 till 25 seglar jag nog in på 38 ungefär. 

Jag kan jag.

Mammuten gör det igen

Min mammut kan ge sken av att ifrågasätta ens intelligens. Idag var det brorsan som råkade ut för det.

Han var hemma hos päronen och behövde ett kuvert, han fick ett men han bad mammuten skriva adressen eftersom han har handstil som en seriemördare. 

Hon frågade om han behövde frimärke också och när han sa ja så talade hon om var de fanns. Nu för tiden är ju frimärkena förklistrade så man slipper slicka på dem så brorsan kom med frimärket på fingret och lutade sig fram för att smacka fast det på kuvertet.

Då pekar mammuten på det över högra hörnet och säger "Där!".

Min brorsa är 45 år.

Min nya bästis - soffan!

Jo jag har nu sen några dagar tillbaka överjävligt ont ryggen. Jag har haft på det här viset tidigare och gick till en kiropraktor som gav mig spö (kändes det som DÅ men det blev mycket bättre efteråt) och som talade om att jag har ett överrörligt skelett med för korta muskler. 

När saker och ting blir lite mycket i mitt liv så protesterar kroppen med att dra åt musklerna runt mitt bäcken och har jag riktig otur så går det sen även ner i benen, så kallad 'falsk ischias'.Kiropraktor sa att det lättaste sättet att översätta åkomman är ryggskott fast bara i nedre halvan av ryggen. Det har jag nu.

Du vet den där härliga känslan man får ibland när att bara flyter på och sak efter sak ordnar sig och man småtrallar lite fånig? Den har jag inte nu.

Ligger på soffan mest hela tiden och svär som en borstbindare när jag måste resa på mig för det gör ont. 

Hur har du det?

Mina charmerande husdjur

Sen jag flyttade kommoden för att Douglas inte ska kunna hoppa upp på garderoben så har han hittat ett nytt braigt ställe att ligga på.

Jag har fotat sittandes i soffan så han har full kontroll över vardagsrummet. Det här är HANS plats. Hur vet jag det? Jo för häromdagen hoppade Simon upp där och satte sig, då kom Douglas flängandes och gav honom smäll. Trevlig kille det där.

Idag var Skräcken på bushumör och körde ner sin stora skalle i korgen med leksaker och började slänga omkring med dem. Hon bestämde sig sen för att ge Bamse en omgång. Stackaren (Bamse alltså) är numera blind sen mitt hjärtas gull slet ut båda ögonen ur skallen på honom.

Hur var din dag då?

Faller en falleralla

Skräcken fäller just nu. Kopiöst. Det är resultatet av skendräktighet och hormondroppar. Hon har nu bara stickelhåren kvar på kroppen, fast svansen är fortfarande snygg, och TROTS det går det inte att "lägga handen på sidan an hunden och med lätthet känna revbenen" som det står i alla böcker. Ska jag hitta några revben får jag skicka in en klunga med ficklampor som går skallgång.

I den här påsen har jag packat ihop det hår jag borstat av henne inomhus. Plänty med päls.

Lite av varje

I början av sommaren köpte jag ju slit- och slänggympadojor på rea. Favoriterna blev ett par rosa randiga, har använt dem skitmycket och häromdagen tittade jag på dem och tänkte att jag ska nog köra dem i tvättmaskinen och sen kasta in dem i garderoben i väntan på nästa sommar.

Men så vände jag på dem och insåg att de precis när som helst kommer att få åka sopnedkast.

Så jevla värda de femtio spänn jag betalade för dem men snart så....

Jag har ätit kräftor. ÄLSKAR kräftor. Vi var två personer som delade på två kilo kräftor. Jag åt 1½. Det var sjukt sjukt gott!

Igår skulle ghettot firas av nån anledning som ännu är outredd. Ponnys och hoppborg i parken (där det spöregnade så ponnysarna (kan det fan inte heta men ja ja) stod och tryckte under ett träd) och uppträden inne i centrum.

Jag struntade i all det och åkte till Hall istället för att hälsa på min kompis. Jag är helt slut när jag kommer hem därifrån, det är på nåt vis väldigt mentalt påfrestande. Låg på soffan och stirrade i taket hela kvällen, orkade inte ens slå på tv:n men jag tror inte jag missade nåt väsentligt. 

Katten Simon hade spytt på mitt överkast, jag tror på fullt allvar att han är bulimikier, han hetsäter som en galning och sen kräks han. Oftast INTE i min säng som tur är. Douglas har under några veckor haltat, först på ett framben och när det försvann började han halta på ett bakben. Jag tror jag har hittat källan till problemet: Han hoppar från min fina kommod i hallen upp på en garderob som är 175 centimeter hög. Han ligger där och trynar eller bara glor och sen hoppar han ner på golvet typ 86 ggr om dagen. Så nu har jag flyttat undan kommoden så han inte kan ta sig upp på garderoben och simsalabim, nu haltar han inte på nåt ben (peppar peppar). 

Häromdagen i rastgården hade L med sig kanongott godis. Hundar har väl fungerande nosar (en nos två nöss?) så hon var populärast av alla därinne.

Idag ska vi till päronen för lite söndagsmiddag och Skräcken kommer sova kvar där. Imorgon mellan 07.30-15.00 (Jamen tack för den) så kommer det gubbar hit som ska spola avloppen. Det ska göras i hela huset samtidigt och eftersom Skräcken är pinsamt förtjust i killar så får hon inte vara här då för då ska hon bara pussa dem och hålla på så inget jobb blir gjort. 

Den här bilden tog jag för ett par dagar sen på Skräcken när hon ligger i päronens soffa och myser. Ja, hon får vara i möblerna så mycket hon vill. 

Häromdagen såg jag den här bilden i en tidning:

Känns som ett grattis till hans fru är på sin plats va? 

Toffelförsedd hundvakt

I förmiddags tog jag mina två till bredden fyllda påsar med pantflaskor och gick till centrum. Halvvägs dit inser jag att jag fortfarande har tofflorna på mig. Vad fint! Orkar inte vända hem utan visar mig bland folk så här läcker:

Sen diskar jag och torkar köksgolvet. Mammuten kommer och hämtar Skräcken, mig och lilla Lyxa, vi ska till rastgården. Blir avsläppt, släpper lös hundarna, sätter mig på bänken och ser det här:

Fortfarande tofflor! Jag är tydligen lite disträ i dag. Eller våldsamt förtjust i mina tofflor. 

Inne i lilla rastgården bredvid vår är det en pappa, en bebis, en tvååring och en svart tik, ser ut som en labbeblandning. Lyxa springer dit för att säga hej genom staketet och den svarta hunden är dum och gör utfall så Lyxa blir skiträdd och springer därifrån. Då blir Skräcken förbannad, rusar dit och lever rövare som för att säga "Du ger fan i valpen!!!". Jag fick ryta lite för att få henne därifrån, skitarg var hon. 

På bilden sitter Skräcken bredvid mig och fulblänger mot den andra rastgården.

Sen fick Lyxa följa med hem till oss. Skräcken är väl inte sådär världsanöjd över det tilltaget kanske.....

Men Lyxa tycker det är toppen, fast när jag slog på tv:n och Mick Jagger med sina otäcka läppar var i närbild blev hon rädd - på sanning!!

Även den fina ängeln som sitter på fönsterbrädan var läskig..

Men Skräcken har en hel korg full med leksaker som hon lånar ut utan knussel, hon är väldigt snäll min prinsessa!

Nu har Skräcken lagt sig i soffan i hopp om att få vara ifred.

Men Lyxa kommer förbi och pussar henne minst en gång i minuten.

Däremellan hämtar Lyxa alla Skräckens mjukissaker och ger mig i present.

Hon är ljuvlig den lilla skitungen!