måndag 31 januari 2011

Som Petter sa: Det går bra nu!

Alldeles nyss ringde det på dörren. Där stod mammut som varit och hämtat ut Skräckens medicin på Apoteket. Nu hoppas jag att den hjälper fort för idag är hon halt som fanken på höger fram, man blir väl det om man gräver en lya i frusen mark.


Samtidigt passade mammuten på att lämna över min mobiltelefon (??) som jag letat efter en stund men av naturlig anledning då inte hittat.

De hade ringt från bageriet.....jag var där för ett par timmar sen och köpte mig en semla. Då hade jag tydligen lagt telefonen nånstans där.

Gadd dämm vilken ordning och reda det är på mig!

Finfin måndagsmorgon!

Imorse skulle jag vara i Väsby klockan sju. Få skjuts av päronen. Himla bra.

Vad som är ÄNNU bättre är ifall man ställer väckerklockan. Då behöver man inte vakna av att mammuten ringer på dörren som en dåre och sen rusar in som en stormtrouper.
Slet på mig kläderna som var närmst och rusade iväg. Vaknade till liv i bilen.

Hur var din morgon?

söndag 30 januari 2011

Välj en gosepartner med taskigt luktsinne!

Idag blev det hemlagad fish and chips hos päronen. Fisken friteras. Så nu stinker osar det aningens typ korvkiosk om mig.

Men sånt struntar Douglas i, han gillar mig ändå!


lördag 29 januari 2011

Here we go again!

När man städat färdigt köket och allt är gnistrande rent, då kan man steka fläsk.



Och vispa ihop lite pannkakssmet



Sen kombinerar man de två



Då blir det tunna fläskpannkakor



Det är kanongott. Jag proppade i mig fyra stycken med lingonsylt och sköljde ner med iskall mjölk.

Nu har jag lite ny disk som står och väntar på mig. Känns tryggt.

Kennelflickan vs Douglas 1-1


Ha! Jag fick en ny av brorsan istället för den Douglas vräkte i golvet så den gick i 36 000 bitar!

Ajj äm ö pigg - Jäss indiid!

Om man som jag har 26 stycken drickglas, är det då nödvändigt att använda ALLA innan man diskar?

Dito med tolv mattallrikar? Då ska man veta att jag äter mat väldigt sällan. Iallafall hemma.

Är det nån j*vla hamstergen som gör att jag samlar på fulla soppåsar? Det är tydligen sjukt svårt att knyta ihop en soppåse, bära ut den i trapphuset, mörsa in den i sopnedkastet och vinka hej då.

Eller så spar man gammal mat i kylen tydligen. Hittade en äggkartong som gick ut i december.

Nu är Skräcken hemma hos päronen medan jag diskar i omgångar (torkstället blir ju fullt) och slänger sopor i 180. När jag är klar med det ska köksgolvet få sig en omgång eller två.

Just nu skulle det sitta fint med en sambo och ett par ungar.

Så jag har någon att skylla på.....

fredag 28 januari 2011

Köpta hormoner!

Nu har det blivit dags att proppa i Skräcken lite Galastop. Medicin som hjälper till att få stopp på hennes skendräktighet.

Hon gräver sina jäkla lyor i rastgården och har sen fullt sjå att bevaka dem, hennes kompisar får INTE gå husesyn. Hon äter dåligt och är supersvullen, ser ut som en julgris.

Så kan vi inte ha det.

Ett snabbt samtal till veterinären och medicinen finns på apoteket senare i eftermiddag.
Det får en ju att undra ifall det skulle funka på människor med? Är du lite svullen så ta Galastop. Har du dålig aptit så ta lite då med. Hmmm....har jag sprungit på en affärside'?

Uppdatering: En fet nackdel med privatiseringen av apoteken är att det är knöligt att få tag i det man behöver. Helst vill man ha det i rätt mängd. Nu måste de beställa dropparna till hunden och det kommer in förhoppningsvis på måndag. Den storlek Skräcken ska ha kostar 480:-, den fanns inte så de förslog två mindre förpackningar för totalt strax över 600:-. Vad fint.

torsdag 27 januari 2011

Skräckens ena kompis

Samma dag som jag skulle åka till kennel Oxundas och titta på valp (det var då jag mötte Skräcken för första gången) så mötte jag en tjej ute på gräsmattan som satt med en goldenvalp. Det visade sig att hon bodde i porten bredvid min. Vi pratade lite och bytte telefonnummer.

När jag sen fick hem min hund så träffades vi dagen efter och våra hundar och vi två har varit kompisar se dess. När Jessie var nio veckor och Alva 13 veckor så åkte vi till Ängsjö med dem så de fick leka på gräsmattan.

                                          Jessie närmast kameran och sen Alva


Förra vintern togs den här bilden och visst är de sig lika?
                                          Även här är Jessie närmast kameran och sen Alva

Deras favoritlekar är desamma som när de var småttar

                                                        Jessie till höger har ett rejält tag i Alva

Det är alltid brottning i grekisk/romersk stil med rejäla tjuvnyp

                                                     

Det är så skönt med andra hundar som man verkligen känner och litar på, de kan leva rövare och till och med säga till varandra att "Nä nu var du hårdhänt" utan att det för den skull blir bråkigt. Sen gör det ju inget när de är så här gulliga ihop :)

Orientering!

När jag gick i grundskolan (ja det var så länge sen att vi fick ha med oss spjut för att försvara oss mot hungriga dinosaurier på vägen till och från skolan) så hände det att vi hade friluftsdagar. Usch.

Aldrig betydde det "åka in till stan och köpa nagellack" utan det betydde alltid "in med ungarna i en buss, kör dem ut till Ängsjö friluftsområde och dumpa dem där".

Orientering skulle man syssla med där. Åh så kul.....Sen kom vi på att det var ju bara att slänga sig i gräset och sola nån timme för att sen gå tillbaka till lärarna med karta och allt krafs och påstå att man inte hittat en enda kontroll.

Det rådde lärarna bot på genom att införa en ny regel "Man måste hitta minst tre kontroller annars får man ingen korv", dagarna avslutades alltid med korvgrillning innan man fick åka hem igen. Vilka korvfascister!

Nu för tiden tycker jag att Ängsjö är ett superbra ställe - inte för att jag börjat orientera, även min dårskap har en gräns, utan för att det är perfekt promenadställe med hunden.
Så idag åkte vi dit, vi två fick skjuts med Anna och hennes hund Alva och väl där hade vi stämt träff med Kjell och hans hund Sheila som kommer från samma kennel som min.

Eftersom det var -11 så vräkte jag på mig shitloads med kläder, sen bar det ut i solen. Det finns braiga löparslingor att gå där. Så det gjorde vi. Två gånger fick vi kalla in hundarna och jag fick hålla i Skräcken för det kom skidåkare förbi oss och hon anser (helt korrekt) att de behöver en rejäl utskällning!

Hundarna sprang, brottades, gjorde snöänglar och levde rövare. Det var inte helt enkelt att få dem att sitta still ett par sekunder för lite fotografering. Men med mutor gick det hyfsat.


                                          Från vänster; Alva, Skräcken och sen Sheila


På nästa bild syns min jacka längst till höger, ser ni den mycket kärleksfulla blicken som Skräcken ger mig? Jag påstår iallafall att det är kärlek, mina stygga kamrater säger att det är godistigg. Pffft!



Eftersom jag bara bott i Sverige i hela mitt liv så kan jag inte klä mig ordentligt.
Om man tar på sig allt varmt man har och sen ger sig ut att promenera så blir man en smula svettig. Så nu ska jag hoppa i duschen medan Skräcken fortsätter med det här:


Att sova på soffan är en underskattad njutning!!

Galna hantverkare

Sen två dagar tillbaka målas det om i porten här. Två killar som målar ljusblått över det fisgröna. Bra så.

Men vilket j*vla liv de för, jag är inte helt säkert men jag misstänker att de spelar bowling nedför trappan med gammal färghinkar!

Tack pojkar, det är ju inte nyttigt att sova ut.

onsdag 26 januari 2011

Kollektivt talfel



Vi vet alla att för att säga Ja på engelska säger vi ett ord som uttalas Jäss!

När samma ord används som namn på ett diskmedel så envisas vi med att uttala det Jees.

Vad är det för fel på oss??

tisdag 25 januari 2011

Nytt bra ord!

Fick alldeles nyss på facebook lära mig ett nytt ord som jag inte vet hur jag klarat mig utan tidigare:

Skenpräktig

Eftersom jag och präktig är som räkost och frisbee (inte så värst kompatibla alltså) så ska jag prova att vara just skenpräktig ett tag och se hur det går. 

Världens suris!

När jag skulle gå ut en längre vända med hunden idag så behövde jag hitta mina termobrallor och min sjal. Ja det är lite rörigt hos mig ibland så jag får leta en stund.

Samtidigt började jag fundera på var Douglas var. Simon har jag konstant runt fötterna (himla bra att snubbla över 36 ggr om dagen) men Douglas syntes inte till.

Jag kom på att kläderna låg på tamburmajoren och när jag kom dit hittade jag även Douglas. Det händer att han lägger sig högst upp och sover. Jag brukar bara lyfta ner honom. Men inte idag. Han var en total grinolle. När jag försökte ta tag i honom visade han att "om du inte slutar med det där så biter jag dig". Trevlig kille det där!

Jag fick l-i-r-k-a loss kläderna som han låg på. Surisen ville behålla dem och gav mig en god match.



Till sist fick jag loss grejerna och då blev fanskapet ÄNNU surare!



Hur var din dag då?

måndag 24 januari 2011

Renlighet är en dygd!

Vi kom nyss in från rastgården. Skräcken har ju grävt en brutaldjup lya där till sina inbillade ungar.

Ikväll bestämde hon att den var ful och grävde en ny.
U-n-d-e-r  ett träd.

Nu ligger hon i min soffa och ser ut så här.
                            


Rejält klägg!! Men Kennelflickan har varit med förr, därför ligger det ett överkast i soffan som åker i tvättmaskinen när som helst.

Här kommer en detaljstudie




Hon kommer INTE få sova i sängen inatt. Skitgris.

Lilla Skräcken!

Jo hon har varit valp. Men hon var nästan värre då.
Vägrade gosa och bara förstörde allt hon kom åt.

Här är hon fyra månader gammal och har röjt duktigt hemma hos päronen.



Veckan efter lärde hon känna finaste hunden Alex och de lekte i en lerpöl




När man är fem månader kan man ligga i päronens hall och fundera ut hyss.



Sen kan man slita sönder bädden man får hemma hos päronen. Bara för att man kan!



Det betyder det ju ingenting egentligen att man blir vuxen, lera är precis lika kul då!





När ens ägare (på hundspråk = personliga slav) sitter för mycket vid datorn kan man protestera. Knöggla in huvudet mellan människan och datorn. Passivt motstånd kallas det visst.




Så vad är det jag vill säga med det här?

Jo, att om man skaffar sig hund så kommer ens hem, kläder, matvanor, vänner, ja hela livet faktiskt aldrig mer bli som det en gång var.

Det blir hårigare, lerigare, trasigare och dyrare men samtidigt så OÄNDLIGT mycket bättre! Det är kärlek i sin renaste form.






Nu låtsas vi att det är sommar en stund!

Eftersom solen gjorde en blixtvisit nyss, den sken i tre-fyra minuter så piggar vi upp oss med sånt som är bra med sommaren.

Man kan slänga sig i spat och vägra gå upp!



Sen kan man stå och vänta på att de tvåbenta ska leta reda på några pinnar som man kan simma efter.



Man kan äta grillad mat varenda dag.

Äta glass utan att frysa ihjäl (tror det finns en lag som säger att man inte får vara kall på in- och utsidan samtidigt)

Dra på sig en klänning och ett par snygga sandaletter, sen är man klar att lämna hemmet, i motsats till vintertid då man klär på sig fyra lager innan man kan sticka ut näsan.

Det är fullt dagsljus snudd på dygnet runt.

Solblekt hår är väldans snyggt.

Man kan ligga och dröna en hel dag på stranden och det räknas som om man "har gjort nåt". Ex:
-Vad har du gjort idag?
-Legat på soffan.
-Vad slö du är!

-Vad har du gjort idag?
-Legat på stranden.
-Nice!!

lördag 22 januari 2011

fredag 21 januari 2011

Varmt och gott!

Skräcken har vintertofflorna på sig


Med mycket lurv håller man sig varm.

Kan jag hävda det angående mig själv också eller är det dags att plocka fram rakhyveln?

torsdag 20 januari 2011

Fasoner


Det här är min vardagsrumsmatta. Stor och vit. Med en rejäl bulle mitt på.

Det är Douglas.
Han gillar att ligga där och sova. Sommar som vinter.
Skräcken gillar inte när han ligger där så hon gnäller och krafsar fram honom.

Då blir han skitsur.

Några frågor på det?

Det är inte bara jag som kan svära.....

Risifrutti commercial - Peter "Foppa" Forsberg



Är det bara jag som skrattar högt åt det allra sista Foppa säger i den här reklamsnutten?

onsdag 19 januari 2011

Varmt välkomnande!

Så här ser det ut vid grinden när Kennelflickan kliver in (alla bilder är klickbara)


Sen kan man om man inte begriper bättre sätta sig på trappen



Och det kan sluta precis hur som helst




Men jag tog mig upp igen




Den ljusa hunden som ligger och finvilar längst till höger på alla bilder är Skräcken.
Skitbra livvakt!

Det här med kärlek och att vara en offentlig person

Det allra flesta har någon gång fått en fet smäll i kärlek (tror det är bara tre stycken i hela världen som sluppit) och det känns inte bra. Alls. För att uttrycka det försiktigt.

Fatta då hur extra vidrigt det ska vara att i det läget vara känd. Inte nog med att man är övertygad om att man aldrig kommer bli glad igen. Man ska behöva läsa om det i tidningar. Smaskiga detaljer från ett vänsterprassel som mot kontant ersättning "talar ut" i tidningarna. Som prinsessan Madeleine. Inte undra på att hon satte sig på ett flyg till New York och vägrade komma hem. Och nu jagas hon igen eftersom hon blivit sedd på en kille. Jösses.



Eller när den andre är lyckliga familjen med sin nya kärlek och glatt visar upp det precis jävlar överallt. Nu är det väl ingen här som riktigt vet hur det var med Brad Pitt och Jennifer Aniston, men hur det än var så kan det inte ha varit särskilt lajbans att se.

En annan sak som jag funderat över är varför det är så att om den ena i ett förhållande träffat någon annan så ljuger man om det! "Nej, det är ingen annan, jag vill bara göra slut"

Jag har frågat runt lite och de som gör så försvarar sig med att
"Men han/hon skulle ju bli så ledsen då".
Jaha? Blir han/hon gladare av att du inse vad du egentligen säger?
"Nej det är ingen annan, jag är hellre ensam resten av livet än tillbringar en enda minut till med dig".

Som min kompis Jonas sa, "Jag blir hellre lämnad för en annan än för ingenting", sen behöver man kanske inte vara sjukligt ärlig och räkna upp varenda anledning till varför man inte vill ha ihop det längre. Men det måste ju finnas nåt mellanting, eller?

Dårhuset upphöjt i sju!

Just nu är jag hundvakt åt Stella. Det är kompisarnas vita herdehund som blev ett år den andra januari.

Stella har en idol här i livet. Stora Skräcken är det bästa hon vet!!!
Hon fjäskar och gör sig till nåt alldeles otroligt för min hund. Som är så sjukt nedlåtande mot den unga stackaren att det inte är klokt. Det är nästan så jag får skämmas.

När de möts så slänger sig Stella på marken framför Skräcken, gnylar, slickar henne i mungiporna (då morrar Skräcke som f-n åt henne, det resulterar bara i att Stella kör in hela nosen i munnen på min hund och slickar henne i halsen - inte populärt alls) och är allmänt påstridig.

Nu flänger hon omkring härinne och petar på alla mina saker medan Skräcken ligger på golvet och låtsas som att Stella inte finns. Hygglo.



Jag fick Stella att NÄSTAN sitta still i tre sekunder.
Hon hämtas om ungefär en timme. Kan bli en väldigt lååååång timme det där.

Blandade känslor

Idag skiner solen och det var inte igår! Då blidde jag så glad att jag köpte några semlor, traskade hem till en kompis och vi fikade = proppade ogenerat i oss semlor.
På vägen dit hade jag solen i fejjan hela vägen så jag såg ingenting men solen värmde!!
Tänk att jag hade glömt hur det känns.

Sen gick jag hem igen och såg att solen försöker skina in genom mina vardagsrumsfönster.
Ja, försöker.

Det var visst en stund sen de fick sig en putsning. Eftersom jag lämnar randiga fönster när jag putsat klart så börjar det bli dags att ringa kompisen som gav mig ett presentkort på fönsterputsning när jag fyllde år.

Då ska man veta att på gymnastiet gick jag Konsumtionsteknisk linje. En tvåårig utbildning i att bli hemmafru.
Vi hade grupparbete med redovisning i hur man städar. Jag och Sussie åkte på fönsterputs. Ooops.

tisdag 18 januari 2011

Lite kul på en tisdag.

Brorsan visade mig en sida på nätet. Den heter Katter som liknar Hitler och är alltå full av kattbilder som har fläckar under nosen.

http://www.catsthatlooklikehitler.com/

Den här katten leder just nu tävlingen

På smällen!

Stora Skräcken är en smula skendräktig....nu ikväll i rastgården så lekte de andra och levde rövare. Skräcken smög iväg och grävde den STÖRSTA GROPEN I VÄRLDSHISTORIEN!!

Hon gräver en lya som hon ska valpa i tror hon. Det är snöigt och isigt ute men trots det kom jag hem med en lerig hund.

Hejja.

Tur som en tokig!

En av mina kompisar jobbar på ett företag som säljer bl a möbler. Hon tipsade om att de fått tillbaka en sittbänk eftersom den var lite trasig. Har man tur då kan man få köpa den billigt.

Hennes arbetskamrat tyckte den såg så jävlig ut att han gick och pratade med chefen. Sen kom han tillbaka med ett stort smalj - Varsågod, du får den!

Det gäller att ha tur emellanåt - imorgon ska jag försöka baka ihop nåt gott de kan ha till fikat. Skulle en mazarinkaka sitta fin tro?

måndag 17 januari 2011

Järnkoll!

Jag har registrerat mig på en jobbsökarsajt.

Jag har knappat in alla mina uppgifter om tidigare och nuvarande jobb. Idag fick jag ett mail med tips om ett jobb de tydligen tycker passar mig:

Jobblyftet söker somalisktalande etableringslots i Södertälje

Känns som en stabil och himla innovativ sida det där......



Grymt sa grisen

Idag har jag ägnat mig åt djurplågeri. Jag duschade hunden. Hon blev shamponerad också.
När hon förstod vad som var på gång gömde hon sig under köksbordet.

Nån som tror att priset som Årets matte kommer gå till mig?

Vahettere?

Blir stum av beundran för alla nya av ord som dykt upp de senaste åren för att beskriva vädret..ryssvärme, rysskyla, snökanon, tyskkyla och senast idag skriver Expressen om Supervåren, vad det nu är. 

Vad hände med det gamla hederliga uttrycket SKITVÄDER ??

Ajm bääääck

Världens bästa recept

500 gr köttfärs
ströbröd + vatten
ett ägg
salt
peppar
aromatkrydda
2-3 msk kalvfond

Gegga ihop.

Ät som det är. Med gaffel direkt ur bunken. Fyfaaan vad gott!!
Mammuten gjorde köttbullar idag, jag åt så mycket rå smet att hon blidde orolig att det inte skulle räcka till mat. Mammor asså!

p.s. Hej Marita, nu är jag här igen:)

onsdag 12 januari 2011

Det kommer aldrig sluta snöa.

Då känns det ju lite fint att det finns NÅN som uppskattar eländet.


Men nu har hon snö så det räcker, tack så mycket.


tisdag 11 januari 2011

Välkommen till dårhuset!

Hunden tror att hon har valpar i magen. Väldigt skendräktig som det heter.
Nu tror hon att hon måste äta o-a-v-b-r-u-t-e-t för att hennes inbillade ungar ska växa.
När vi är ute och träffar hennes kompisar så springer de andra omkring och leker medan Skräcken sitter hos oss människor och försöker se ut som "Jag har inte fått mat på fjorton dagar, minst!".

Eftersom det inte är något vidare hälsosamt att se ut som en semla med fyra ben så får hon sin vanliga mat två ggr om dagen och däremellan nåt hundkex och en dentalstick.
Nu tycker inte hon det räcker så hon har börjar göra nåt päckligt hon inte gjort sen hon var valp. Hon rensar kattlådan och jag blir galen!!

Sen bor ju grabbarna här också, de som ser till att fylla kattlådan. De kan driva mig från vettet de med.

I slutet av sommaren lyckades jag fixa upp ett nät vid balkongräcket så att de kan vistas på balkongen utan att drutta ner (7 våningar). Nu är det vinter. I mitt stilla sinne trodde jag att då behöver de ju inte springa på balkongen. Ha ha ha!

Douglas sitter här inne och idiotriver på balkongdörren tills jag öppnar den. Men jag stänger efter honom, det blir skitkallt inne annars. Då dröjer det hela två minuter innan han börjar idiotriva UTIFRÅN för att bli insläppt igen.

Så kan vi hålla på 10-15 gånger om dagen. Himla tur att man aldrig har nåt annat att göra då *Harkel*

Så här löjlig ser han ut när jag vägrar släppa in honom:

måndag 10 januari 2011

Politiskt Inkorrekt

Igår var det middag hos päronen. Vi var fem personer och det serverades tre olika maträtter. Paltbröd med fläsk *kräks*, lutfisk *jamen dubbelkräks* och en smaskig potatisgratäng fylld med ädelost och skinka.

Det påminde mig om när jag var fem år och hade fascistisk läggning.

Mammuten var dagmamma. Det var alltså massa andra ungar hemma hos oss som knyckte mammatid ifrån mig och brorsorna (jag har två).
Jag misstänker att det är vad som gjort att jag inte gillar barn. Alls. Men bebisar däremot är jag galen i. Go figure!

Ännyväjj, de där dagbarnen störde mig tydligen för en dag informerade jag mammuten om att: "Jag behöver inte äta samma mat som dagbarnen för jag bor här och det gör inte dom!"
Bredvid mig stod lillebror tre år och höll med: "Faktiskt!"

Mammuten hade dåligt samvete så hon gjorde som jag sa(!).
Åt dagbarnen fiskpinnar fick jag och brorsorna blodpudding. Nästa dag så bytte hon.

Är det underligt att jag har ideer om det mesta??!!

Sluta genast!

Igårkväll när jag skulle gå och lägga mig så "allergi-kliande" det i ena ögat.
Jag kliade tillbaka och somnade.

Idag ser ögat så här färgglatt ut:


Så kan den som kör med en vodoo-docka sluta med det? Nu vet vi ju att det funkar.

söndag 9 januari 2011

lördag 8 januari 2011

Finalmente!

Idag har jag krypit på golvet och målat runt (och skapligt mycket på) listerna.

Halljäveln är färdigmålad.

Halleluja!

The Bangers sisters!

Igår fick vi fin-besök ute på kenneln, Patrik och Karin kom. De har två golden, Isa och Snöa. Snöa är kullsyster med Skräcken. Hon kan hon med fick jag höra.

Vi tog ut ett gäng hundar på ängarna så de fick hälsa på neutral mark så att säga.
Sju av Larssons hundar, Skräcken, Isa och Snöa.

Min hund har en förkärlek för att vara lite stygg mot hundar som kommer och hälsar på. Larssons hundar säger ingenting utan släpper in andra hundar men så gör inte Skräcken inte, hon står på insidan av grinden och låter som en motorsåg! Trevligt va?

Ännyväjj, det gick jättebra och de sprang omkring i snön och lekte. Då berättade Karin att Snöa retar upp varenda hund de möter på promenad. Hon går så fint i kopplet och den hund de möter gör likadant, men när de är jäms varandra så får den mötande hunden ALLTID spunk och blir helgalen, slänger sig i kopplet och lever djävulen! Medan Snöa bara glatt promenerar vidare.
Bredvid står en väldigt förvånad matte eller husse och säger "Men vad gör du??! Så här brukar du aldrig göra?!!"

Karin är övertygad om att Snöa visar fingret åt hundarna de möter!

Svårt att tro när man möter Snöa för hon är supergullig men jag har ju hennes syster här så jag är helt inne på Karins linje. Klart Snöa ger dem fingret. Vilka systrar!

Efter mycket om, men och mutor med bullar lyckades Patrik o jag hålla i hundarna medan Karin fotade.


Snöa till vänster, mamma Sydnie i mitten och Skräcken längst till höger.

Kolla in syrrornas paraboler till öron, trots det så har de båda problem med hörseln....iallafall när man ropar på dem. Prassel med godis hör de på skitlångt avstånd. Underlig.

fredag 7 januari 2011

Gå och lägg dig!!


Ser du den svarta pricken mitt i bilden? Det är en vanlig husfluga.

Han och jag har delat sovrum sen i söndags. Ska inte såna där gå i nån dvala under vintern? "Nä jag ska vara vaken för det är så kul!".

Om man har möjligheten att gå i ide fram till april och inte tar den så anser jag att man bör klassificeras som ett riktigt kronmiffo!

Filifjonkan!

Här på kenneln räcker inte sofforna riktigt till för alla. Så i tur och ordning får de ligga bredvid mig en stund och mysa. Ja de som vill förstås.

En som är galet sugen i soffmys är Fadilah, yngst på kenneln med sina 15 månader.
Hennes mamma Maddie bor här också och just de två hundarna är värst i världen på att se ut som de sålt smöret och tappat pengarna.
Så jag låter lilla Filifjonkan (kärt barn har många namn) vara i soffan lite oftare än vad som kanske anses lämpligt.

Då blir hon så här glad:


Det är hon som nyps. Väldans hårt. Och drar ner byxor. Så jag har en baktanke med att låta henne vara soffan. Jag hoppas att hon låter mig ha brallorna uppe i fortsättningen. Typ byteshandel, du får vara i soffan och jag slipper moona de nya grannarna.
Funkar finfint, än så länge...

torsdag 6 januari 2011

En Kennelflickas bakgrund.


Jag har alltid varit väldigt förtjust i djur. När jag var fyra år fick jag ett marsvin som mamma tyckte skulle heta Chico. Marsvin är rätt trista djur, det roligaste Chico gjorde var att bita brorsan i snorren!

När jag var nio år fick min bästis undulater ungar, och jag fick en i födelsedagspresent. Pelle. Jag tycker som sagt att djur ska ha människonamn.
Ingela i min klass fick en guldhamster av sina föräldrar, tre dagar senare hade hon fem till. Den hade tydligen träffat en kille på zooaffären. Jag köpte en av ungarna för fyra kronor (!) och döpte henne till Mimmi.

Men allra mest gillade jag hundar.

Det fanns en tant i porten bredvid vår som hade en tax. Den fick jag gå ut med.

Som tur var fanns det tidigt hundar i släkten.
Faster Ulla och farbror Jan köpte sin första golden 1971. En ljus fin pojke, Klimpen.
Två år senare var det dags för en till, en mörk pojke, Humble. Men han var inte ett dugg "humble" (ödmjuk), han var mer som en rottweiler. Som barn var man lite rädd för honom. Han var faktsikt snäll men han lät gärna som en motorsåg!

Ytterligare ett par år senare så skaffade de en tik. En liten mörk tik, Fleur. Det är den bästa hund jag någonsin mött!! Hon var så fantastisk att det inte går att rättvist beskriva henne, men jag försöker: vänlig, rolig, lyhörd, tillgiven och framför allt smart!

Fleur blev avelstiken i vad som skulle bli "Fleurrans Kennel".

Första valpkullen föddes utan problem och när de var några dagar gamla så satt jag där i valplådan. Naturligtvis med Fleurs tillstånd.



Farmor och farfar köpte en valparna. Fjodor. En väldans yvig hund som rymde hemifrån så ofta att Vällingby-polisen hade farmors telefonnummer på kortnummer!

Det var en liten tik i samlingen som jag blev väldigt förtjust i.


Här är jag 10 -11 år gammal hemma hos faster Ulla. (Jag har aldrig varit mörkhårig så jag ber åt få hänvisa till att bilden är gammal och färgerna underliga, tydligen) 


Här är en bild där ungarna är 4-5 veckor och till höger ser du liiiite av Fleurs ansikte.
Tyvärr blev vackra underbara Fleur inte gammal, hon blev påkörd och dog när hon jagade efter en katt. Jag har inte mött hennes like, hon var one-of-a-kind.



I vuxen ålder fick jag veta att Ulla ville ge mig valpen jag var så förtjust i. Mina föräldrar sa nej. Vilket faktiskt var rätt val, det fanns inte möjlighet att ta hand om en hund för mig då. Jag vet ju nu vilket heltidsjobb det är!

Så kan du tänka dig lyckan när jag vid 43½ års ålder fick en egen hund?
Jag tror det syns......